Måndagen den 16 juni 2008
Efter det gick Jordan hem till hotellet där hon skulle bli hämtad för dagens castings och jag gick till Yoyogi Park med en tidning. Där satt jag och hade det bra i solen några timmar. Jag har haft ett par dagar där jag känner mig rätt så mätt på upplevelser så parken blev perfekt. När jag låg där i solen funderade jag på vilken tråkig och dålig turist-person jag kan vara egentligen. Vi går till Mc Donalds, Italienska restauranger, Starbucks och det danska bageriet när vi är hungriga å vad Tropicana är gott när man är törstig - och till ZARA och GAP och tittar på kläder. Jag är ju ändå i Japan! Varför går jag till sådant som jag känner igen. Uppenbarligen är inte jag den enda som gör det för ställena finns ju inte bara här för mig....men jag är nog lite tråkig. Jag går mycket till andra affärer också det gör jag - men när magen kurrar - då blir det pinsamt lite japansk mat som jag är sugen på. Vill jag göra bättring - nää, inte ens det vill jag. Jag vill äta det jag vet att jag tycker om. Gör jag Jordan lika dan! Japp, det gör jag!
Efter mina funderingar i parken så gick jag för att leta upp bazaren som jag hade läst om. Hittade jag den?
Jajamen. Men jag visste ju precis vart den låg så det var ju inte specillt svårt. 'På Omotesando men fejkad kinesisk fasad - lätt att hitta', hade jag ju läst. Och där låg den och allting stämmde. Den hade jätte mycket typiska turist saker men jag var ute efter en skulptur till Donald som jag verkligen hade hoppats på att hitta där. Men jag hittade ingen. Däremot fanns det jätte många gulliga varianter av den lilla japanska gumman som man kan öppna för att hitta ännu en japansk gumma - och så fortsätter man ju tills man hittat den aldra minsta lilla pluttiga gumman - då sätter man ihop alla igen. Jag kom ihåg att min farmor och farfar hade en så'n gumma som jag plockade isär - å ihop och tyckte att det var jätte kul. Men även om förhoppningsvis jag med kommer att bli farmor någongång så köpte jag ingen utan gick därifrån utan påse.
Jag bestämde mig för att ta Cat Street hem som jag visste gick åt det hållet som även jag ville gå åt. Där var det en helt annan atmosfär än på Omotesando där Louis Vuitton, Gucci, Prada and Chanel, Dior med flera stoltserar med sina tjusiga fasader.
På Cat Street kan man hitta affärer som bara har ett märke eller en speciell designer. Jag gick bara in i en affär och den låg nästan längst ner - men dit kommer jag gå tillbaka. Gata att rekomendera. Många mysiga, roliga och udda affärer.
Tog vägen över Shubuya Station hem och passade på att ta ett kort på hund och katt affären. Här finns det super gulliga hundvalpar och kattungar i olika raser. Tyvärr sitter dom i små glaslådar som liknar akvarier vilket gör att man vill gå in och köpa allihopa. Men trots det så lägger jag ut en bild på affären i alla fall. Man ser tre av glasburarna ut mot gatan.
Söndagen den 15 juni 2008
Idag gick Jordan iväg klockan 07.00. Hon skulle iväg på en test fotografering ute vid havet. Det var 2 tjejer till från Sverige som skulle med. Hon behöver ha lite kort som hon tagit här till sin bok (den pärm som man visar upp på sig själv för ev kunder) och korten från dom jobb hon har gjort har inte börjat komma in än. Och kommer troligtvis först när vi kommit hem igen.
Hur som helst så sitter jag å väntar. Jag trodde hon skulle vara hemma vi 17 för det stog det på lappen - men dom åkte självklart vid 17-tiden från stranden. Nu är klockan 19.00 och hon ringde för en stund sedan och sa att dom satt fast i köer. Vi ska äta på en gång hon kommer hem för hon var jätte hungrig.
Under tiden hjälper jag Naomi att packa - hon säger till när hon har packat mina förslag och då tar vi nästa. Helst ska inget glömmas. Men bara pass å pengar är med så går ju restan att ordna. Hon ska vara på flygplatsen klockan 08.00 tror jag. Åå vad jag vill vinka av. Innan det skulle dom gå ut och äta ikväll. Jag önskar jag var med.
Idag har jag även pratat en stund med både David, Maximilian och Jáel. Det var kul. Donald pratar jag med nästan varje dag så att jag ändå får höra vad som händer. Det är ju så skönt att jag har datorn med mig.
Jordan kom hem 20.00. Vi tog en kvällpromenad och gick och åt. Nu är det läggdax.
Lördagen den 14 juni 2008
Idag möttes vi nere i lobbyn klockan 11.00. Vi var 7 st i sällskapet som gick ner till Shibuya Station och dess shoppingdistrikt. Jag passade på att visa danska bageriet och hur man köper biljetter till tunnelbanan. Sen guidade Jordan runt i affärern. Jag har ju gått där nere några gånger nu men tjejerna tyckte att det var jätte kul. En kort vila blev det också i Yoyogi Park innan vi gick vidare mot Takeshita-Dori/Galnagatan.
Jordan och jag lämnade ändå sällskapet för att gå hem med våra påsar vid 16-tiden. Det har varit väldigt varmt idag så vägen hem kändes lång. Väl hemma fick vi lite vila och jag pratade länge med först Naomi och sen Donald. Även Åsa loggade in så att vi fick oss en pratstund.
Det är ju så otroligt bra med msn och skype. Jag pratar alltid på hotmailen och msn. Med head set - hörlurar och mikrofon - kan man sitta och prata gratis genom datorn hur länge man vill och utan stress.
Naomi ska ju åka till England 3 veckor på språkresa på måndag å jag vill så gärna vara med i packning och annat men det får bli genom datorn och head settet. Hon åker ju dit för att blogga för EF språkresor så jag får följa henne via hennes blogg. Är det någon mer som vill läsa som inte redan har den så är adressen naomifeatef.blogg.se.
Näpp. Slut för idag.
Fredagen den 13 juni 2008
Idag var det jobb igen, hon skulle vara modell för en hår tävling. Det lät lite konstigt men det var 3 olika frisörer som klippte till varsin peruk på henne. Det tog 7 timmar - alla 3 höll på lite mer än 2 timmar var. Ett var med grönt hår, ett med mörk rött och ett med mer orange hår. Sen togs det kort - korten blev super bra.
Efter det blev vi hämtade och åkte på några castings. Förutom chauffören och en jätte mysig tjej från Lettland som knappt pratar engelska så var det bara svenska tjejer i bilen. Det har kommit några stycken under veckan fast det var första gången som jag träffade dom. Alla kom från olika agenturer i Stockholm.
Efter det bjöd agenturen alla sina modeller - med eventuellt medhavda föräldrar på middag på en italiensk restaurang vid namn La Boheme Qualita. Eftersom alla jobbar sent så var det samling kl 22.00. Tre tappor ner i restaurangen bjöds det på buffé med först förrätt - varmrätt och efterrätt. När det var dax för efterrätten kom personalen in med varsin speciell efterrätts tallrik och present till alla som fyllt år i juni. Det var mysigt.
Som på många andra ställen så bredde restaurangen verkligen ut sig under marken - på den våningen där vi satt fanns det även en liten nedsängt damm som till ytan nästan kändes lika lång som våran pool som man satt runt om och åt.
Alla svenskar satte sig vid samma bord. Det var trevligt. Det var 3 föräldrar inklusive mig och en bokare från Mikas plus 7 tjejer och 1 kille vid vårat bord. Vi strosade hem tillsammans vid 24- tiden för några var väldigt trötta och hade kommit till Tokyo samma dag. Men det kändes lagom. Vi bestämde oss för att mötas för en liten rundvandring nästa förmiddag.
Torsdagen den 12 juni 2008
Idag sjung jag 'jag må Du leva' för Jordan. Hon blev glad för presenterna. En knäckemacka med smör och baconost togs också fram från dom svenska gömmorna. Eftersom det var födelsedag så tog vi taxi till till dagens jobb klockan 09.00 så att vi kunde ta det lite lugnare 'hemma'. Det var inte så långt till studion men det hade tagit en bra stund att gå från tunnelbanestationen som vi skulle gått av.
Det var ett av dom roligaste jobben än så länge tyckte Jordan. Det var en glad samling i teamet och flera pratade engelska. Kläderna var fina och korten blev jätte bra. En cateringfirma kom med en fantastisk god lunch - det godaste jag ätit här faktiskt. Det var någon vit fisk med pesto på och ris med en brun sås eller stuvning till. Jätte gott. Alla tyckte det var väldigt underhållande när jag försökte att äta med pinnarna men till slut så letades det upp en gaffel. Efter det överraskade dom Jordan och mig med varsin jätte stor tårtbit och sjung Happy Birthday på - jaa svengelska blir det ju inte men japanengelska var det väl då.
När jobbet var klart hade hon fått ledigt från eftermiddagens och kvällens castingar eftersom hon fyllde år. Planen var att vi skulle gå ut och äta för att fira henne. Jordan ville gå och köpa sig själv en hatt i present som hon sett på Galnagatan. Så det gjorde vi. På vägen dit var hon ändå så hungrig så vi tog varsin hamburgare - å sen varsin pannkaksstrut....efter det orkade vi självklart ingen middag. Inte så förvånande. Så vi gick och köpte en film 'Kalle och chokladfabriken' och gick hem för att äta ostbollar och chokladkakor som jag köpt med från Sverige och gömt i min väska. Några uppskattade grattis samtal från hemlandet kom också innan hon somnade in på sin 13:e födelsedag i Japans huvudstad.
Onsdagen de 11 juni 2008
Idag följde jag med på jobb. Vi tog tunnelbanan till mötesplatsen där vi skulle bli upphämtade klockan 08.00. Vi åkte under någon timme runt för att hämta upp alla andra och stannade till slut utanför en liten antikvitetsaffär där jobbet skulle göras. Det var väldigt fina kläder i lite 'gammal' klassisk stil och tillsammans med miljön såg det ut att vara som en tavla av Carl Larsson.
Efter jobbet blev det fler castings för Jordan och jag gick hem för att städa och få lite ordning i vårat lilla rum.
Tisdagen den 10 juni 2008
Idag var målet att köpa present till Jordan. Jag försökte först leta efter ett par shorts som hon hade på sig på sitt jobb i söndags. Hittade inte rikigt samma - men liknande - men vågade inte köpa ändå. Gick i värmen upp till Galnagatan för att leta men till slut så köpte jag en väska istället. En tygväska att ha på ryggen som hon tittade på i lördags. Det ser ut som om hon går omkring med en död svart katt på ryggen - men den är nog tuff - om man har åldern inne. Jag hade nog sett rätt så galen ut med den hängandes över axeln.
Väl där ringde Jordan och hade fått ledigt några timmar så vi bestämde träff för en lunch och jag gick tillbaka mot Shibuya igen. Där strosade vi lite till i folkvimlet. När hon väl åkt iväg igen så hittade jag en stor väska att packa ner allt som vi inte lär få plats i dom väskor vi åkte hit med. Jag är väldigt nöjd med den. Även ett par strumbyxor med små troll på och en klänning blev inhandlad till födelsedagen.
En kvällskopp med varm choklad med vispgrädde blev det också - på Starbucks med utsikt över Shibuya Station.
Måndagen den 9 juni
Idag var vi lite trötta. Jordan åkte iväg på castings och jag gick och satte mig en stund i parken för att sen gå över till Meiji Jingu. Den gränsar till parken men dom hör inte ihop.
I Meiji Jingu finns ett Shinto tempel (som är ett av Tokyos största) som är byggt för att hedra deras förra Kjejsare Meiji som dog 1912 och hans fru Shoken som gick bort 2 år senare. Shinto är Japans urinvånares orginal religion. Det finns ingen bok eller något annat koncept utan det är harmoni och Magokoro - ärliga hjärtan som står i fokus (om jag förstått det hela rätt). För att hedra dom donerades det 100.000 träd från hela Japan och andra länder och många arbetade frivilligt för att göra i ordning denna skog som omringar templet. Nu finns det 170.000 träd av 245 olika sorter här.
Det ursprungliga templet stod klart 1920 men jämnades till marken under II värdskriget, det nuvarande blev klart 1958. Här är otroligt fridfullt att gå omkring och alla träd stänger tillsammans ute känslan och ljudet från centrala Tokyo. Inne på området finns det en liten sjö där kjejsaren tyckte om att stå och fiska och även en fantastisk Iris-trädgård som Kjejsaren själv lär designat och som han lät plantera åt sin fru. Varje dag räknas blommorna av trädgårsmästare och det ska finnas 1500 Iris plantor av 150 olika sorter här.
Efter det besöket kännde i alla fall jag mig full av intryck och strosade hem för att vänta in Jordan.
Söndagen den 8 juni 2008
Idag har vi varit på jobb. Vi blev upplockade här i närheten och visste inte riktigt vart vi skulle. Out of Tokyo stog det bara på arbets pappret Jordan fått för dagen. Ett par timmar åkte vi i alla fall runt för att hämta upp och fylla den lilla bussen med fotograf, sminkös, klädansvarig å hjälpredor till tidigare nämnda. Det var verkligen saker och folk överrallt. När Jordan och jag, bland dom första klev på bussen, var den stor - men när vi äntligen rullade iväg ut ur Tokyo var det i en väldigt liten buss fylld med 16 personer samt kameraväskor och stativ, resväskor fulla med smink och hårgrejor, stegar, en fåtölj, ljusstakar, massa kläder och väldigt mycket andra grejor.
Upp i bergen bar det iväg i alla fall. Resan dit var jätte fin och vi parkerade vid en sjö mellan bergen. Där i skogen, som verkligen såg ut som en sagoskog, tömdes bussen på allt som den innehöll.
Det var kläder för en affär som skulle fotograferas till en katalog med temat Alice i underlandet. Det skulle fotograferas i mörker och med bara ficklampor som ljuskällor i skogen. Jordan kröp ut ur en spegel, satt i en kungatron med krona på huvudet, hoppade omkring med kaninöron och åt en festmåltid - allt i en mängd olika kläder. Det ska bli väldigt roligt att se bilderna. Det såg ut att kunna bli jätte bra.
Vi lämnade skogen och bergen med den överfulla bussen vid midnatt och kröp ner i våra sängar vid 03-tiden. På måndag är det dax för castings igen.
Lördagen den 7 juni 2008
Idag var Jordan ledig. Vi gick i affärerna runt och omkring Shibuya Station för att sen promenera upp till Yoyogi Park. Vi hade köpt med oss varsin smörgås som vi mumsade i oss på en bänk. Det finns verkligen mycket att titta på där. Vi filmade några killar med kameran som åkte rullskridskor. Jätte duktiga. Ett besök på Takeshita-Dori (Galnagatan) stog självklart också på önskelistan för Jordan.
Går man in på gatan uppifrån vid Harijuku Station och vandrar neråt så kommer man ut på Meiji-Dori som tar en tillbaka tillbaka till Shibuya igen. Men innan det så kommer man till huvudgatan i Harajuko som den här delen av Shibuya området heter - Omotesando. Den kallas även för Tokyos Champs-Éllysées (i Paris) med alla exklusiva butiker och dyra priser. Jag ska ta mig en promenad tillbaka dit en dag för det ska finnas en bazar där med både vanliga och udda gåvor från Japan.
Varsin crépes köpte vi oss självklart också - områdets lokala specialitet. Den kan liknas vid en väldigt stor svensk pannkaka ihop rullad till en strut och fylld med exempelvis grädde, glass, banan och chokladsås. Jätte gott - men jag har svårt att orka en hel - mycket mättsam - men god. Jag ska prova att göra egna när jag kommer hem sen.
Jag fick många idéer på vad jag kan köpa inför Jordans födelsedag på torsdag i alla fall.
Fredagen den 6 juni 2008
Idag var det dags att åka tunnelbana för första gången. Jag har varit lite nervös för det, så det var skönt att ha det gjort. Det gick bra och vi kom fram.
Det var Jordan som skulle iväg och göra jobbet med dom dyra kläderna och eftersom det var första gången men tunnelbana så följde jag med. Hon kommer väl snart att slänga sig runt här i Tokyo som om hon aldrig gjort någonting annat så det är väl bäst att passa på om man vill följa med. Det är ju lite kul att sitta och titta också tycker jag - också får man ju se platser som man kanske inte skulle sett annars.
Vi skulle i alla fall vara där klockan 08.00. Det fotades i ett fantastiskt hus. Det användes bara som studio hus - till fotograferingar och liknande. Huset fick mig i alla fall att känna att hela familjen kanske skulle ta och flytta hit. Ååå, va fint det var. Inte jätte stort....men så fint. Det hade även en - väldigt liten trädgård - men så fin. Den kändes alldeles lummig och....jaa så fin. Allt var ju självklart väldigt smakfullt. Minsta lilla detalj var noga utvald. Men - det var ju nästan synd att det bara användes som ett studio hus och att ingen bodde i det. Fast...då hade jag aldrig fått se det.
Jordan gjordes om till en mycket tjusig kvinna med 50-tals frisyr. Det ska bli väldigt spännande att se resultatet. Bl a ska kortet upp som billbord. Tyvärr hinner den nog inte komma upp innan vi åker hem men vi får väl be någon på agenturen att ta kort på den och skicka till oss. Den skulle ut på webben också...så där kan man ju kika sen, hela vägen från Sverige.
När vi var klara vid 16-tiden åkte vi hem. Jordan skulle vidare på castings direkt så det blev ännu en lång dag för henne. Men imorgon är hon ledig. Det ska bli kul.
Torsdagen den 5 juni 2008
Idag började Jordan tidigt. 04.30 gick hon upp för att 05.15 gå iväg för åka iväg å jobba. Det var så skönt att ligga kvar. Det är konstigt att man kan må så bra av att se någon annan gå upp och att man själv kan ligga kvar och somna om. Konstigt men härligt.
Jordan skulle tillsammans med två andra tjejer åka iväg och göra en bröllopskatalog. Dom åkte till en rosenträdgård någonstans i Tokyo som tydligen var väldigt vacker. Jordan var också vacker på dom kort jag fick se. Det var bara små prov kort - men det såg fint ut. Det ska blir roligt att se det färdiga resultatet.
Jordan kom hem å vände för att åka direkt på casting fram till 22. Det blev en lång dag för henne.
Jag hade en dag hemma idag. Det har varit en regnigt idag - så förutom en kort promenad för att få lite luft så var jag hemma. Tvättade lite å gjorde inget särskilt. Lite tråkigt kanske. Men jag känner nog att jag har många dagar kvar och hoppas på lite bättre väder.
Onsdagen den 4 maj 2008
Idag har det varit en härlig dag. Jag gick hemifrån vid 11 - tiden när Jordan åkt iväg. Dagens mål var Yoyogi Park med matsäck och läsning. Där satt jag och mumsade i mig min super goda baguett från Andersen (det danska bageriet som jag hittat) med rostbiff, brieost å sallad. Det är verkligen en mysig park mitt i Tokyo. Några spelar roll spel, några tränar på - vad man nu vill träna på, flöjt, jonglera, karate. Andra promenar med sina hundar, där finns en hundgård också längst bort i parken där hundarna springer lösa. Cyklar, springar, går - eller sitter å tittar och njuter av dagen som jag gjorde med min bok uppslagen i knät.
Jag fick i alla fall läst ut boken. Det var en sån skön dag. När jag gick därifrån spelen någon ...some where over the rainbow....på sin saxofon, och jag bestämde mig för att just den dagen hör till dom där speciella dagarna som jag alltid kommer att minnas på ett speciellt sätt.
Jag gick ut och in lite längre bort i parken där det finns underbara trädgårdar och ett tempel i en fantastisk skog. Den ska jag uforska mer en annan dag å låna med Jordans kamera. Men jag gick å strosade någon timme innan jag lämnade den till synes kompakta skogen för en av Tokyos mest kända gator Takeshita Dori. Efter att ha tagit mig igenom några av dom affärer som ligger där och nerför hela gatan så har jag döpt om gatan till Galnagatan. På Galnagatan finns en mängd affärer för dom med 'alternativ klädstil' som det heter. Punk, Goth, EMO och dom som klär sig som dockor - vad nu det heter. Helt galet och se värt. Jag kände mig JÄTTE GAMMAL när jag gick där - men - det fick det vara värt. När man tagit sig igenom gatan så hamnar man på Omotesando. Där ligger Channel, Prada (men sin fantastiska byggnad) och alla dom andra stora märkes butikerna. Där känner jag mig för ung för att handla. Men antagligen är det min ekonomi mer än min ålder som gör att jag inte är kund där. Jordan har i alla fall varit på castings på båda dom nämna affärera.
Efter min lilla tur var det dags att möta Jordan vid agenturen 17.30. Jag skulle hålla Jordan sällskap på en fitting som hon skulle till. En fitting är när man ska prova igenom kläder för att se att dom passar inför kommande jobb, Vi gick in i en väldigt tjusig affär i klass med ovan nämnda och knackade på en dörr som visade sig vara ingången till deras dressingsroom. Ett rum där mycket rika och berömda kunder i lugn och ro kan prova sig igenom affärens sortement. Efter som jag varken är rik eller berömd så har jag aldig släppts in i något liknande. Det var väldigt tjusigt. Där fick Jordan prova sig igenom dom för jobbet aktuella kläderna och hon träffade även fotografen, stylisten, sminkösen och frisören. Hennes tilltänka man för dagen var också där för att prova sin garderob. Mariah Carey som har varit i Tokyo denna veckan hade varit där dagen innan och provat en kavaj som Jordan skulle ha. Hon hade inte kommit i den sa dom - men på Jordan satt den perfekt. Ha! Kläderna var för övrigt jätte, jätte dyra. Bl a så provade hon en kavaj för 800 000 svenska kronor. Jag visste inte ens att det fanns så dyra kläder. Jag vet inte om jag blev gladare av kunskapen men det var i alla fall en upplevelse.
Efter den upplevelsen promenerade jag hem medans Jordan åkte vidare för några fler castings.
Hon brukar komma hem vid 22 tiden och vara sugen på en promenad och en varm choklad på Starbucks. Det har blivit att vi nästan alltid gör det dom dagar som hon har castings eftersom det blir att hon sitter still mycket i bilen dom dagarna.
Jaa, så var även den dagen slut. Å den mysiga känslan från parken finns fortfarande kvar.
Tisdagen den 3 juni 2008
I lördags var det dax att ta flygbussen ut till Narita Airport igen för våran resa till Syd Korea och Seoul. Något bagage behövdes ju inte direkt utan vi hade bara varsin mindre väska med oss. Flyg resan dit tog ca 2,5 timme. Det kändes som om hela dagen gick till resan. Kl 14.00 tog vi bussen - det tar ca 1,5 timme till flygplatsen. Vi skulle vara där 2 timmar innan vilket vi var och planet lyfte vid 18-tiden. Vi gick igenom passkontrollen där vid 21, ringde efter hotellet som kom och hämtade och satte nyckeln i hotellrummet vid 22.
Vi hade hoppats på att kunna äta en sen middag när vi kom fram men hotellet hade ingen servering alls. Inte ens frukost. Hotellet låg nära flygplatsen, vilket ju var bra, men det gjorde att det vi såg av Seoul bara var flygplast området. Både tråkigt och dumt. Jag hade inte växlat in några Syd Koreanska pengar eftersom jag trodde att vi skulle äta på hotellet och kunna betala med VISA kortet. En smörgås hade vi med oss så den fick i alla fall Jordan i sig. Det blev till att krypa i säng hungriga och ge sig iväg tidigt till flygplatsen för frukost.
Väl på flygplasen tyckte dom att det var väldigt konstigt att vi kommit lördag kväll och åkte tillbaka söndag morgon. Jag orkade inte förklara om Jordans försenade pass, att UPS inte kom och att vi därför måste lämna Japan för att åka tillbaka igen nu när passet hade blivit skickad med arbetsvisumet. Så när frågan kom om vad vi hade gjort i landet så sa jag bara sightseeing. Men det gick inte för sig att åka till Syd Korea på sigtseeing så kort. Dom blev väldigt misstänksamma och frågade ut oss i säkert 45 minuter. Jordan var så hungrig att hon måde illa och ville gå och sätta sig 4 meter bort men det fick hon inte. Vi skulle båda stå där vi stog och svara på frågorna - VAD hade vi igentligen gjort i landet? Och varför hade vi inget bagage? Hade vi lämnat någonting olagligt i landet? Hade vi tagit med oss någonting tillbaka till Japan? Hade vi träffat någon? Pratat med någon? Bodde vi i Japan fast vi var svenskar. Okey - dottern var i Japan för att jobba som modell. Vilken agentur? Ni måste kunna bevisa det. Vad har dom för adress? Har hon agentur i Sverige? Vilken adress och vilket telefon nummer har dom? Varför har passen olika färg? Vadå tillfälligt pass? Ni har bara varit i Japan 6 dagar varför lämnade ni landet så fort? Varför ska ni tillbaka igen? Ingen människa kommer till Syd Korea för en natt. Berätta vad Ni har gjort här i landet igentligen.
Jag försökte förklara att Jordans pass var borta när vi skulle åka till Japan - därför fick vi lösa ett tillfälligt pass -biljetten gick inte att boka om. Och nu hade vi bara varit i Syd Korea en kväll och så var det bara. Till slut var dom tvungna att låta oss gå. Jordan fick sätta sig en stund på bänken 4 meter bort tills jag drog iväg med henne därifrån så att dom inte skulle få för sig att börja om igen. Vi köpte en smörgås och gick och satte oss vid våran gate för att vänta.
När vi väl har boardat och gått ner för trappan till planet. Vem står där om inte våran favorit polis som inte kunde släppa tanken på att vi smugglade knark. Nu med några kollegor till. Gå till sidan igen - av med skorna - ingenting där - känn i hårbotten - ingenting där - i bh:n kanske - armarna rakt ut - känn överallt - ta inte ner armarna - försök inte flytta det ni har mellan er - armarna rakt ut hela tiden. Ut med väskorna. Vad har ni gömt. Var är det. Dom la ner mycket tid på att försöka hitta någonting i våra väskor. Innehållet gicks igenom noga. Men vad hittade vi i en ficka i väskan. Ett pass till! Varför finns här ett pass utan någta stämplar om inresa i Syd Korea?
Jaa, som jag berättade förrut så var hennes pass borta när vi skulle åka från Sverige. Men eftersom hennes arbetsvisumet sitter där i - titta här - så var dom tvungna att skicka det till oss i efterhand. Men det är bara för arbetsvisumet som hon behöver det och därför har vi fortsatt att använda det temporära passet för det är ju där dom andra stämplarna sitter som visar att vi har åkt in och ut ur landet. Vi har bara varit här en natt för att vi bara ville vara här en natt. Sverige ligger jätte långt bort. För oss ligger Syd Korea nära Japan.
Till slut fick vi gå på planet. Jag ville bara lyfta och komma tillbaka till Tokyo igen så att vi slapp hela den här pass historien. Jag var lite nervös för att han skulle komma på planet en gång till innan vi lyfte - för att han verkligen trodde att vi hade någonting någonstans och inte ville att vi skulle lämna landet med planet. Men han gjorde inte det. Och när vi väl landat på Narita Airport fick Jordan's riktiga pass plockas upp och lämnas i passkontrollen för uppvisandet av arbetstillståndet - som det skulle ha gjort från första början.
Lite obehagligt var det. Och efteråt så blir jag nästan rädd när jag tänker på det. Men nu gick det ju bra och hela historien får bli just det - en historia att berätta.
Nu - kan Jordan i alla fall jobba. I går var det castings som vanligt. Men idag har första jobbet blivit gjort. Det var för Japanska ELLE. Jag följde med som kartläsare och fick stanna kvar om jag ville för studiofolket.
Jordan klarade sig jätte bra. Hon må vara ny som modell och har inte stått framför kameran så mycket men det är ingenting som märks och hon är super duktig. Hon var klar vid 13.30 och blev hämtat av Hohri för att hinna med 7 castings innan dagen är slut.
Själv sitter jag hemma på hotell rummet under eftermiddagen för det regnar jätte mycket idag.
Lite synd tycker jag för igår hittade jag till träden som jag sett från balkongen. Det var Yoyogi Park. Den ligger i Shibuya området och ligger bredvid National Yoyogi Stadium, en jätte stor idrottsarena som byggdes till OS 1964. Parken var jätte fin att både promenare och sitta still i och jag hade bestämt att jag skulle ta med mig en bok och något att äta för att tillbringa några timmar där. Men det får bli en annan dag.
Vägen dit bestog även av besök i några affärer som jag inte kunde låta bli att gå in i. Det finns SÅ mycket som jag vill handla här. Inte så mycket till mig själv som till barnen och Donald där hemma. Eftersom jag nu inte kan handla allt jag vill, så ska jag noga välja ut det som kommer att inhandlas. Men svårt - det blir det.
Hemma har vi fått rapporter om att det har grillats och ätits färskpotatis. Det är något att längta hem till det. En grillstund med nära och kära. Det är dyrbart det.
Lite tvätt har blivit tvättad idag också när regnet öser ner - men imorgon hoppas jag på en regnfri dag igen.
Fredagen den 30 maj 2008
Åkte med Jordan på castings hela dagen idag. Vi var hemma vid 21.30. Då gick vi ner Suboya Station direkt och tog oss något att äta. Sen gick vi hem igen. Det blir liksom inga ordentliga mat tider här.
Skulle igentligen bara åka med på första castingen för sedan var det en casting på agenturen och då skulle jag få lite information om helgen. Men sen blev det att jag åkte med hela dagen.
Imorgon eftermiddag åker vi i alla fall till Syd Korea. Vi landar i Soeul på kvällen och flyger tillbaka på sönd förmiddag. Det tar ett tag med flyggbuss tillbaka till Tokyo igen men vi borde vara tillbaka vid hotellet på eftermiddagen.
Agenturen har fått boka av flera jobb för Jordan denna veckan på grund av arbetsvisumet så alla ser fram emot att hon ska kunna börja jobba. Fram för allt Jordan själv.
Nää, nu ska jag krypa i säng. Klockan är mycket.
Torsdagen den 29 maj 2008
Utsikt från Tokyo Metropolitan Goverment Building
Det är varmt nu - men regnperioden kommer snart . Så sa dom när vi kom. Det kändes igår kväll att det började bli svalare i luften och dom första dropparna började falla under natten. Ca fyra veckor håller den på. Men det är i alla fall varmt.
Jordan å jag vaknade i alla fall jätte trötta. Vi är fortfarande som tröttast när det är natt i Sverige - men vi kämpar oss in i dygnsrytmen i Japan. Ingen av oss orkade gå ner för att äta frukost trots att vi ställt klockan på 8.30, utan ställde om den på 10.00 istället. Även då fick vi kämpa oss upp. Jag gick upp för att visa Jordan att jag orkade å sen tvingade jag upp henne oxå.
Jag gick tvärs över gatan och handlade smörgåsar och youghurt till hela dagen. Affären Por o Roca är öppen dygnet runt och har lite av allt. Jordan var trött och hängig så jag erbjöd mig att följa med i bilen om det fanns plats så vi kunde sitta å prata mellan castingarna. Jag följde med ner och frågade men bilen var full i alla fall första castingen men kunde plocka upp mig senare. Jordan ringde efter någon timme och sa att jag kunde stanna hemma om jag ville för hon kännde sig lite piggare.
Jag gick och införskaffade mig ett paraply i receptionen och gav mig av mot dagens mål - att besöka en bank och försöka ta ut pengar. Det här hade jag fasat lite för - för dom har inte Visa här - fast jag har ju Visa här så då måste det ju gå någonstans. Efter ett par misslyckade försök fick ändå en bank kassörska ur sig 'go City Bank - only City Bank. Hon pekade på en karta med gator och japanska tecken. På ett sätt kan jag tycka att det är helt underbart att dom inte så som vi - tagit in den amerikanska kulturen och det engelska språket.....men - varför kan ingen när i alla fall jag behöver hjälp prata engelska! Jag hittade i alla fall - det var inte så svårt, och tur var väl det.
Det stog en man och bockade vänligt mot mig när jag kom in. Jag bockade (som jag lärt mig) vänligt tillbaka, och fiskade upp mitt Visa kort ur plånboken och höll fram det. Han bockade en gång till och frågade mig 'How mutch?'. 'Everyting - everything you got. I want to by so many things....' det kunde jag ha sagt - men - det gjorde jag självklart inte. 30 000 yen nöjde jag mig med att säga - det är tyvärr inte inte lika mycket som det låter utan ca 1700 svenska kronor. Han visade mig vänligt en uttagninsautomat FULL med japanska tecken. HUR har dom kunnat missa att engelska är ett världsspråk. Det pratas överallt - av människor över hela världen! Ja, ja nu har dom i alla fall missat det här och jag fick ju snällt be den trevliga bankmannen om hjälp med knapparna. Jag fick mina pengar och bockade och gick. Kanske jag kan klara det själv nästa gång.
Efter det gick jag för att försöka hitta lite grövre bröd som Jordan hade bett mig titta efter. Jag hade sett en stor saluhall nerför en av trapporna vid Shibuya Station så jag gav mig iväg dit. Självklart så genade jag - hittade jag rätt? Självklart - annars hade jag inte nämnt det!
Saluhallen - ska jag gå tillbaka å ta kort på - den innehöll nästan bara bakelser och tårtor. Dit ska jag ta Jordan när vi ska fira hennes födelsedag den 12 juni. I ett hörn hittade jag i alla fall även lite bröd - jätte gott. Det tillsammans med bacon osten från Sverige som jag tog med mig kommer att bli en mumsig kvällmat. Dit ska jag gå och handla igen.
Efter det strosade jag hem i regnet och har legat och läst.
Agenturen i Tokyo ringde och berättade att dom nu hade Jordans pass. Fy vad skönt. Dom hade bokat in oss på en resa till Korea lördag kväll och hem igen söndag. Jag ska följa med Jordan imorgon när hon blir hämtad för sin första casting kl 11.00 och efter det skulle vi åka till agenturen för information. Jag längtar till söndag kväll.
I går kom Jordan hem redan klockan 21.00. Vi gav oss iväg mot Sibuya Station på en gång för hon var jätte hungrig och sugen på Mc Donald. Mc Donalds SKA smaka likadant över hela världen....det är som en oskriven lag - alla vet det - men inte här. Den var liksom full av något som liknade sojasås - jag tyckte att den var ganska god men Jordan som längtat efter att få sätta tänderna i något som smaklökarna kände igen åt bara upp sina pommes frites som i alla fall smakade som vi var vana vid. Vi strosade i alla fall i lite affärer och Jordan köpte sig ett par svarta sandaler.
På vägen till Mc Donald's gick vi in på Bic Camera - där jag köpte min adapter - och tittade. Dom har SÅ många olika sorters telefoner här. Jordan blev förtjust i en knall rosa telefon med en skärm som man kunde vända på. Vi tittade på iPod's också men jag tror att dom är ungefär lika dyra som hemma.
Tokyo är annars staden där man kan SHOPPA. Här finns SÅ mycket av ALLT. Kläderna tycker jag är lite billigare än i Sverige, skor tycker jag är billigare och utbudet känns enormt mycket större. Det är i alla fall inte dyrare. Vad jag hörde innan jag åkte var att Japan är dyrt - och i jämförelse med Thailand, som många åker till - så är det ju det, men det är i alla fall inte dyrare än i Sverige vad jag har upptäckt.
Idag på min promenad så hittade jag en glassbutik vid namn Stockholm. Dom serverade mjukglass. Den ska besökas!
Jordan sa att det även fanns en butik som hette Dalarna - fast den har vi inte hittat än.
Nu är kl 20.40 och Jordan ringde precis och sa att hon var klar med dagens castingar nu. Hon skulle bara byta bil sen var hon på väg hem. Vi ska se om vi hittar något bättre för henne att äta idag för hon var jätte hungrig och ville ta en promenad efter en lång dag i bil.
Igår kröp vi i säng vid 23 men sista gången jag tittade på klockan var den 1.30.....segt.
Onsdagen den 28 maj 2008
Idag åt vi våran första frukost nere i lobbyn. Igår orkade vi inte gå upp. Vi var väldigt trötta i morse också men vi hade bestämt oss för att hinna äta av frukosten när den var serverad. Den serveras mellan 7.30 - 9.30. Den bestog av vitt bröd som man kunde rosta, frukt youghurt, cornflakes och ägg, Kaffe, te eller juice att dricka. Det var inte så mycket...men det räcker väl anntar jag.
Efter den sprang jag iväg och köpte lite smörgåsar och vatten som Jordan kan ha i bilen under dagen om hon blir hungrig. Dom gör ett lunch stopp också men det kan vara bra att ha med sig lite har vi kommit på. Jordan gick upp och gjorde i ordning sig lite. I morse var dom sex tjejer i bilen. Jordan ringde för en liten stund sedan å då var det bara hon och Xenia från Ryssland kvar i den bilen. Dom andra hade gått över till en annan bil som tog dom till andra castingar. Det var 3 castingar kvar för hennes bil. Den sista 20.30. Jag hoppas att hon är hemma vid nio tiden. Då behöver hon äta och jag vill ta henne på en liten promenad och visa affärsgatorna här omkring. Igår blev det ju väldigt sent men jag hoppas att det blir tidigare idag.
Själv tog jag en titt på kartan här hemma och gav mig iväg på upptäcksfärd. Jag hade bestämt att jag skulle hålla mig till den stora gatan ca en halv timme och sen försöka gena och gå 'fågelvägen hem. Ååå, nu sjunger Orup 'Magaluff" i mitt öra.....jag måste sjunga med och det blir svårt att skriva samtidigt.
Man kan ju alltid försöka ha sikte på någonting för att ha lite koll på vart man är - men det är helt omöjligt här för det är så mycket hus överrallt. Höga, jätte höga och låga om vartannat. Gatorna går hit och dit och är inte raka. Jag försökte i alla fall hela tiden gå åt samma håll även om vägarna tog mig lite hit och lite dit. Det finns så många roliga hus här. Finns det en liten yta som det skulle kunna gå att bygga ett litet men högt hus på - så gör man det. Det byggs på många ställen - på varenda liten yta. Det är svårt att beskriva. Men bör ses.
Jag har även fått svar på var man gör av sin bil. Man kör in den i vad som ser ut som en garageport. Går ur bilen - stänger garegeporten i botten av sitt hus - trycker in numret på sin parkeringsplats - och da da så åker bilen iväg till sin plats ovanpå och under alla andra bilar någonstans under huset. När garageporten öppnas är det tomt och plats för nästa bil att köras in och trollas bort. Här ute på gatan är det även en rund platta frammför porten som snurrar runt och vänder din bil så att man inte behöver backa ut.
Det är även trappor ner här och där på gatorna. Jag trodde att det var till tunnelbanan men där nere finns marknader och massa affärer som omöjligtvis får plats ovan jord. Jag har tittat lite över axeln på sönerna hemma när dom har spelat Worms. Massa maskar som lever i massa våningar både under och över jord och tänkte att det måste se likadant ut under Tokyo. Tunnelbana, parkeringsplatser och affärer samsas om platsen under denna jätte stad. Jag ska leta reda på kamerasladden så att jag kan lägga över lite bilder men det kan bli svårt att visa.
Hur som helst så kom jag hem. Faktiskt så var det bara minuten efter det att jag kommit på att min plan med att jag hade inbyggd GPS i huvudet, nog inte fungerade så bra som jag stog utanför hotellet igen. Nu är mitt självförtroende STORT och jag vill inte göra om det igen för att eventuellt få reda på att jag inte är så bra på att hitta trots allt. Men jag ser höga träd långt bort och jag ska nog försöka hitta dom imorgon.
Idag kom jag på att Tokyo redan hade förändrat mig genom att jag ler och bockar försiktigt nästan hela tiden och att jag ALDRIG skulle gå på röd gubbe. Här står alla tålamodigt och väntar även om det inte är en bil i sikte. Och jag gör självklart det samma.
Imorgon ska Jordans pass komma....hoppas, hoppas på att det stämmer.
Vill också säga en annan underbar sak - det är värme i toalettsitsen! Är det inte underbart.
Tokyo den 27 maj 2008
Andra kvällen i Tokyo. Tänkte att jag kunde skriva lite resedagbok. Det är ju i alla fall roligt att ha själv när man kommer hem sen. Klockan är 21.15 här - 14.15 hemma. Jag sitter och väntar på Jordan. Hon ringde för ca en timma sedan och var då på väg till dagens sista casting. Hon borde komma när som helst.
Jag hoppade ut Hide's (som är bilens och innehållande tjejers manager) bil vid fem. Han skulle ändå till vårat hotell för att plocka upp en av dom andra tjejerna som också skulle med på dagens sista fem castingar. Jordan kände att hon ville prova att åka utan mig. Det känns bra. Hon är modig. Fast nu vill jag att hon ska komma hem och berätta hur det har gott. Hon ringde för ca en timme sedan och sa att hon varit på en casting som var så högt upp i ett hus att det slagit lock för hennes öron när dom tog hissen upp. Det måste ha varit ett väldans högt hus eftersom det inte ens slog lock i Jordans öron när vi flög hit.
Under tiden har jag varit och köpt en ny universalkontakt till datorn. Det hade jag i och för sig varit duktig och köpt hemma men väl här så märkte jag att den var ojordad. Väldigt korkat med tanke på att jag självklart behövde en jordad kontakt till datorn. Jag fick i alla fall frågat mig fram till en affär där jag fick hjälp. Innan vi åkte hit fick vi reda på att bara ett fåtal Japaner pratar engelska...det kan man ju inte tro...men det är väldigt sant. Inte ett ord av det engelska språket lärs ut här. Men alla är väldigt vänliga och ger sig mer än gärna in på att förklara vägar och andra saker som jag hittills har behövt fråga om. En glömd hårborste gjorde att vi redan första morgonen fick ge oss ut för att luft borsta håret - det var i och för sig inte så svårt för den Japanska tjejen som vi frågade att förstå vad vi ville ha men hon var väldigt nöjd efter det att hon gått omkring och letat, med mig och Jordan i släptåg, en stund och sen hittade en hårborste till oss.
Vi har inte träffat på fler svenska tjejer här än. Men jag vet att det kommer i alla fall tre stycken när sommarlovet börjar i Sverige om två och halv vecka. Dom vi har träffat hitills har varit från Brasilien, Ryssland och Tjekien bl a.
Resan hit gick bra. Den var lång och jag ångrade flera gånger att jag inte hade tagit med mig matsäck. När vi började närma oss började Jordan bli nervös. Vi fick stanna flera gånger för att sätta oss ner på väg till passkontrollen. Jordan mådde jätte illa och fick ont i magen. Vi tog oss i alla fall igenom och fick tag i bagaget som stog och väntade på en bagagevagn för överblivna väskor. Vi fick dom efter det att vi visat att dom var våra. Tur att jag hade sparat lapparna. När väl det var gjort gick vi för att ringa till agenturen. Dom sa till oss att ta flygbussen till Tokyo Hotel där vi skulle bli hämtade. Den resan tog ca en timma. Narita Airport ligger ca sex mil från centrala Tokyo och väl i Tokyo var det mycket trafik. Det går vägar högt och lågt här. Vi åkte över en bro som bestog av tre våningar med bilar som åkte fram och tillbaka.....jaa det var väl igentligen inte det dom gjorde men Ni förstår vad jag menar.
En maskin tvätt har jag även lyckats sätta på. Trots en maskin med endast japanska tecken på. Att tvättmaskiner kan låta så olika. Den här lät väldigt konstigt - riktigt underhållande i och för sig om man har en tråkig kväll. Tvätten blev blöt i alla fall och har flyttats över till torktumlaren som låter mer som jag är van vid att en torktumlare låter.
Jordans pass har ju tyvärr ställt till lite problem. Det hade varit uppe på Japanska ambassaden i Stockholm för att fyllas på med ett arbetsvisum. Där hämtades det av agenturen, Elite i Stockholm, och hämtades där ifrån av UPS för att lämnas till oss dagen efter på lördag för att vi skulle kunna komma iväg på söndag em som planerat. På lördagen mellan kl. 08.00 - 17.00 skulle det komma. Jag gick och oroade mig fram till kl 16.30 på lördag eftermiddag då jag ringde och störde Rut på Stockholms agenturen. Tillsammans - efter lång tid vid telefonen - kom vi fram till att det verkade som att pass samt arbetsvisum låg inlåst på ett stängt UPS kontor i Bromma med öppning kl. 08.00 måndag morgon. Eventuellt skulle vi få vänta med ut resan och vårat packande kom av sig. Söndag klockan 12.00 bestämdes att våran resa fick bli uppskjuten till på tisdag så att vi säkert skulle hinna få passet i vår hand. Jordan blev jätte besviken. Och alla andra där hemma också - som trots att dom inte var glada för att bli av med oss ändå ville ha avskedet avklarat. Dock gick det bara fem minuter tills vi fick reda på att biljetten till Tokyo inte var ombokningsbar - hemresan där emot var öppen. Det var bara att packa i det sista och åka iväg till Landvetter. Väl där gick vi till pass polisen och ordnade ett provisoriskt pass till Jordan. Avskedet gick bättre än väntat. Trots massa kramar var det bara mina tårar som fälldes - vilket var skönt. Jag hade varit rädd för att några skulle vara lessna och att jag skulle gråta tills jag var alldeles rödmosig i ansiktet. Men allt gick bra.
Har nu också fått veta att Jordans "riktiga" pass med visum kommer till Tokyo på torsdag. Tyvärr måste vi lämna landet för att återigen kunna komma genom immigration och kunna visa att Jordan har arbetstillstånd. Eftersom Japan är en ö så får vi ta flyget till Kina eller Syd Korea som ligger närmast och sen åka tillbaka igen. Det känns knöligt men jag hoppas att det går bra.
Nu är klockan 22.30 och Jordan är fortfarande inte hemma från den sista castingen....det är långa dagar. Hur går det till då? Allt är väldigt organiserat - precis som vi hört innan. Aki, Hide och Hohri kallas managers och är dom som oftast kör runt var sin bil. Bilen fylls på med tjejer som ska till samma castingar. Dom kör och följer med in eftersom ingen kan engelska och dom tolkar. Så är det hela dagarna, från ca 10.00 på morgonen till 22 .00 på kvällen. Ledigt på lördag och söndag om man inte har jobb inbokat eller det är någon enstaka casting. På agenturen sitter det flera andra som sköter bokningar och har koll på vart bilarna ska rulla på castings.
Nu är det färdigskrivet för idag. Det blev mycket första dagen - undra vad jag ska skriva dom andra dagarna.
