Tokyo den 27 maj 2008
Andra kvällen i Tokyo. Tänkte att jag kunde skriva lite resedagbok. Det är ju i alla fall roligt att ha själv när man kommer hem sen. Klockan är 21.15 här - 14.15 hemma. Jag sitter och väntar på Jordan. Hon ringde för ca en timma sedan och var då på väg till dagens sista casting. Hon borde komma när som helst.
Jag hoppade ut Hide's (som är bilens och innehållande tjejers manager) bil vid fem. Han skulle ändå till vårat hotell för att plocka upp en av dom andra tjejerna som också skulle med på dagens sista fem castingar. Jordan kände att hon ville prova att åka utan mig. Det känns bra. Hon är modig. Fast nu vill jag att hon ska komma hem och berätta hur det har gott. Hon ringde för ca en timme sedan och sa att hon varit på en casting som var så högt upp i ett hus att det slagit lock för hennes öron när dom tog hissen upp. Det måste ha varit ett väldans högt hus eftersom det inte ens slog lock i Jordans öron när vi flög hit.
Under tiden har jag varit och köpt en ny universalkontakt till datorn. Det hade jag i och för sig varit duktig och köpt hemma men väl här så märkte jag att den var ojordad. Väldigt korkat med tanke på att jag självklart behövde en jordad kontakt till datorn. Jag fick i alla fall frågat mig fram till en affär där jag fick hjälp. Innan vi åkte hit fick vi reda på att bara ett fåtal Japaner pratar engelska...det kan man ju inte tro...men det är väldigt sant. Inte ett ord av det engelska språket lärs ut här. Men alla är väldigt vänliga och ger sig mer än gärna in på att förklara vägar och andra saker som jag hittills har behövt fråga om. En glömd hårborste gjorde att vi redan första morgonen fick ge oss ut för att luft borsta håret - det var i och för sig inte så svårt för den Japanska tjejen som vi frågade att förstå vad vi ville ha men hon var väldigt nöjd efter det att hon gått omkring och letat, med mig och Jordan i släptåg, en stund och sen hittade en hårborste till oss.
Vi har inte träffat på fler svenska tjejer här än. Men jag vet att det kommer i alla fall tre stycken när sommarlovet börjar i Sverige om två och halv vecka. Dom vi har träffat hitills har varit från Brasilien, Ryssland och Tjekien bl a.
Resan hit gick bra. Den var lång och jag ångrade flera gånger att jag inte hade tagit med mig matsäck. När vi började närma oss började Jordan bli nervös. Vi fick stanna flera gånger för att sätta oss ner på väg till passkontrollen. Jordan mådde jätte illa och fick ont i magen. Vi tog oss i alla fall igenom och fick tag i bagaget som stog och väntade på en bagagevagn för överblivna väskor. Vi fick dom efter det att vi visat att dom var våra. Tur att jag hade sparat lapparna. När väl det var gjort gick vi för att ringa till agenturen. Dom sa till oss att ta flygbussen till Tokyo Hotel där vi skulle bli hämtade. Den resan tog ca en timma. Narita Airport ligger ca sex mil från centrala Tokyo och väl i Tokyo var det mycket trafik. Det går vägar högt och lågt här. Vi åkte över en bro som bestog av tre våningar med bilar som åkte fram och tillbaka.....jaa det var väl igentligen inte det dom gjorde men Ni förstår vad jag menar.
En maskin tvätt har jag även lyckats sätta på. Trots en maskin med endast japanska tecken på. Att tvättmaskiner kan låta så olika. Den här lät väldigt konstigt - riktigt underhållande i och för sig om man har en tråkig kväll. Tvätten blev blöt i alla fall och har flyttats över till torktumlaren som låter mer som jag är van vid att en torktumlare låter.
Jordans pass har ju tyvärr ställt till lite problem. Det hade varit uppe på Japanska ambassaden i Stockholm för att fyllas på med ett arbetsvisum. Där hämtades det av agenturen, Elite i Stockholm, och hämtades där ifrån av UPS för att lämnas till oss dagen efter på lördag för att vi skulle kunna komma iväg på söndag em som planerat. På lördagen mellan kl. 08.00 - 17.00 skulle det komma. Jag gick och oroade mig fram till kl 16.30 på lördag eftermiddag då jag ringde och störde Rut på Stockholms agenturen. Tillsammans - efter lång tid vid telefonen - kom vi fram till att det verkade som att pass samt arbetsvisum låg inlåst på ett stängt UPS kontor i Bromma med öppning kl. 08.00 måndag morgon. Eventuellt skulle vi få vänta med ut resan och vårat packande kom av sig. Söndag klockan 12.00 bestämdes att våran resa fick bli uppskjuten till på tisdag så att vi säkert skulle hinna få passet i vår hand. Jordan blev jätte besviken. Och alla andra där hemma också - som trots att dom inte var glada för att bli av med oss ändå ville ha avskedet avklarat. Dock gick det bara fem minuter tills vi fick reda på att biljetten till Tokyo inte var ombokningsbar - hemresan där emot var öppen. Det var bara att packa i det sista och åka iväg till Landvetter. Väl där gick vi till pass polisen och ordnade ett provisoriskt pass till Jordan. Avskedet gick bättre än väntat. Trots massa kramar var det bara mina tårar som fälldes - vilket var skönt. Jag hade varit rädd för att några skulle vara lessna och att jag skulle gråta tills jag var alldeles rödmosig i ansiktet. Men allt gick bra.
Har nu också fått veta att Jordans "riktiga" pass med visum kommer till Tokyo på torsdag. Tyvärr måste vi lämna landet för att återigen kunna komma genom immigration och kunna visa att Jordan har arbetstillstånd. Eftersom Japan är en ö så får vi ta flyget till Kina eller Syd Korea som ligger närmast och sen åka tillbaka igen. Det känns knöligt men jag hoppas att det går bra.
Nu är klockan 22.30 och Jordan är fortfarande inte hemma från den sista castingen....det är långa dagar. Hur går det till då? Allt är väldigt organiserat - precis som vi hört innan. Aki, Hide och Hohri kallas managers och är dom som oftast kör runt var sin bil. Bilen fylls på med tjejer som ska till samma castingar. Dom kör och följer med in eftersom ingen kan engelska och dom tolkar. Så är det hela dagarna, från ca 10.00 på morgonen till 22 .00 på kvällen. Ledigt på lördag och söndag om man inte har jobb inbokat eller det är någon enstaka casting. På agenturen sitter det flera andra som sköter bokningar och har koll på vart bilarna ska rulla på castings.
Nu är det färdigskrivet för idag. Det blev mycket första dagen - undra vad jag ska skriva dom andra dagarna.
