Karinsresedagbok

Utsikt från Tokyo Metropolitan Goverment Building



Det är varmt nu - men regnperioden kommer snart . Så sa dom när vi kom. Det kändes igår kväll att det började bli svalare i luften och dom första dropparna började falla under natten. Ca fyra veckor håller den på. Men det är i alla fall varmt.

Jordan å jag vaknade i alla fall jätte trötta. Vi är fortfarande som tröttast när det är natt i Sverige - men vi kämpar oss in i dygnsrytmen i Japan. Ingen av oss orkade gå ner för att äta frukost trots att vi ställt klockan på 8.30, utan ställde om den på 10.00 istället. Även då fick vi kämpa oss upp. Jag gick upp för att visa Jordan att jag orkade å sen tvingade jag upp henne oxå.

Jag gick tvärs över gatan och handlade smörgåsar och youghurt till hela dagen. Affären Por o Roca är öppen dygnet runt och har lite av allt. Jordan var trött och hängig så jag erbjöd mig att följa med i bilen om det fanns plats så vi kunde sitta å prata mellan castingarna. Jag följde med ner och frågade men bilen var full i alla fall första castingen men kunde plocka upp mig senare. Jordan ringde efter någon timme och sa att jag kunde stanna hemma om jag ville för hon kännde sig lite piggare.

Jag gick och införskaffade mig ett paraply i receptionen och gav mig av mot dagens mål  - att besöka en bank och försöka ta ut pengar. Det här hade jag fasat lite för  - för dom har inte Visa här - fast jag har ju Visa här så då måste det ju gå någonstans. Efter ett par misslyckade försök fick ändå en bank kassörska ur sig 'go City Bank - only City Bank. Hon pekade på en karta med gator och japanska tecken. På ett sätt kan jag tycka att det är helt underbart att dom inte så som vi - tagit in den amerikanska kulturen och det engelska språket.....men - varför kan ingen när i alla fall jag behöver hjälp prata engelska! Jag hittade i alla fall - det var inte så svårt, och tur var väl det.

Det stog en man och bockade vänligt mot mig när jag kom in. Jag bockade (som jag lärt mig) vänligt tillbaka, och fiskade upp mitt Visa kort ur plånboken och höll fram det. Han bockade en gång till och frågade mig 'How mutch?'. 'Everyting - everything you got. I want to by so many things....' det kunde jag ha sagt - men - det gjorde jag självklart inte. 30 000 yen nöjde jag mig med att säga - det är tyvärr inte inte lika mycket som det låter utan ca 1700 svenska kronor. Han visade mig vänligt en uttagninsautomat FULL med japanska tecken. HUR har dom kunnat missa att engelska är ett världsspråk. Det pratas överallt - av människor över hela världen! Ja, ja nu har dom i alla fall missat det här och jag fick ju snällt be den trevliga bankmannen om hjälp med knapparna. Jag fick mina pengar och bockade och gick. Kanske jag kan klara det själv nästa gång.

Efter det gick jag för att försöka hitta lite grövre bröd som Jordan hade bett mig titta efter.  Jag hade sett en stor saluhall nerför en av trapporna vid Shibuya Station så jag gav mig iväg dit. Självklart så genade jag - hittade jag rätt? Självklart - annars hade jag inte nämnt det!
Saluhallen - ska jag gå tillbaka å ta kort på - den innehöll nästan bara bakelser och tårtor. Dit ska jag ta Jordan när vi ska fira hennes födelsedag den 12 juni. I ett hörn hittade jag i alla fall även lite bröd - jätte gott. Det tillsammans med bacon osten från Sverige som jag tog med mig kommer att bli en mumsig kvällmat. Dit ska jag gå och handla igen.

Efter det strosade jag hem i regnet och har legat och läst.

Agenturen i Tokyo ringde och berättade att dom nu hade Jordans pass. Fy vad skönt. Dom hade bokat in oss på en resa till Korea lördag kväll och hem igen söndag. Jag ska följa med Jordan imorgon när hon blir hämtad för sin första casting kl 11.00 och efter det skulle vi åka till agenturen för information. Jag längtar till söndag kväll.

I går kom Jordan hem redan klockan 21.00. Vi gav oss iväg mot Sibuya Station på en gång för hon var jätte hungrig och sugen på Mc Donald. Mc Donalds SKA smaka likadant över hela världen....det är som en oskriven lag - alla vet det - men inte här. Den var liksom full av något som liknade sojasås - jag tyckte att den var ganska god men Jordan som längtat efter att få sätta tänderna i något som smaklökarna kände igen åt bara upp sina pommes frites som i alla fall smakade som vi var vana vid. Vi strosade i alla fall i lite affärer och Jordan köpte sig ett par svarta sandaler.
På vägen till Mc Donald's gick vi in på Bic Camera - där jag köpte min adapter - och tittade. Dom har SÅ många olika sorters telefoner här. Jordan blev förtjust i en knall rosa telefon med en skärm som man kunde vända på. Vi tittade på iPod's också men jag tror att dom är ungefär lika dyra som hemma.

Tokyo är annars staden där man kan SHOPPA. Här finns SÅ mycket av ALLT. Kläderna tycker jag är lite billigare än i Sverige, skor tycker jag är billigare och utbudet känns enormt mycket större. Det är i alla fall inte dyrare. Vad jag hörde innan jag åkte var att Japan är dyrt - och i jämförelse med Thailand, som många åker till - så är det ju det, men det är i alla fall inte dyrare än i Sverige vad jag har upptäckt.

Idag på  min promenad så hittade jag en glassbutik vid namn Stockholm. Dom serverade mjukglass. Den ska besökas!

Jordan sa att det även fanns en butik som hette Dalarna - fast den har vi inte hittat än.

Nu är kl 20.40 och Jordan ringde precis och sa att hon var klar med dagens castingar nu. Hon skulle bara byta bil sen var hon på väg hem. Vi ska se om vi hittar något bättre för henne att äta idag för hon var jätte hungrig och ville ta en promenad efter en lång dag i bil.

Igår kröp vi i säng vid 23 men sista gången jag tittade på klockan var den 1.30.....segt.