Onsdagen den 28 maj 2008
Klockan är 18.30 och jag sitter med hörlurarna på och lyssnar på Mix Megapol på ett öra. Det andra örat är utan hörlur och inställt på att höra om Jordan ska ringa på mobilen. Det känns konstigt att höra Linda Bengtzing sjunga 'Så kan det va' samtidigt som jag tittar ut över ett Tokyo som har börjat skymma mer och mer.
Idag åt vi våran första frukost nere i lobbyn. Igår orkade vi inte gå upp. Vi var väldigt trötta i morse också men vi hade bestämt oss för att hinna äta av frukosten när den var serverad. Den serveras mellan 7.30 - 9.30. Den bestog av vitt bröd som man kunde rosta, frukt youghurt, cornflakes och ägg, Kaffe, te eller juice att dricka. Det var inte så mycket...men det räcker väl anntar jag.
Efter den sprang jag iväg och köpte lite smörgåsar och vatten som Jordan kan ha i bilen under dagen om hon blir hungrig. Dom gör ett lunch stopp också men det kan vara bra att ha med sig lite har vi kommit på. Jordan gick upp och gjorde i ordning sig lite. I morse var dom sex tjejer i bilen. Jordan ringde för en liten stund sedan å då var det bara hon och Xenia från Ryssland kvar i den bilen. Dom andra hade gått över till en annan bil som tog dom till andra castingar. Det var 3 castingar kvar för hennes bil. Den sista 20.30. Jag hoppas att hon är hemma vid nio tiden. Då behöver hon äta och jag vill ta henne på en liten promenad och visa affärsgatorna här omkring. Igår blev det ju väldigt sent men jag hoppas att det blir tidigare idag.
Själv tog jag en titt på kartan här hemma och gav mig iväg på upptäcksfärd. Jag hade bestämt att jag skulle hålla mig till den stora gatan ca en halv timme och sen försöka gena och gå 'fågelvägen hem. Ååå, nu sjunger Orup 'Magaluff" i mitt öra.....jag måste sjunga med och det blir svårt att skriva samtidigt.
Man kan ju alltid försöka ha sikte på någonting för att ha lite koll på vart man är - men det är helt omöjligt här för det är så mycket hus överrallt. Höga, jätte höga och låga om vartannat. Gatorna går hit och dit och är inte raka. Jag försökte i alla fall hela tiden gå åt samma håll även om vägarna tog mig lite hit och lite dit. Det finns så många roliga hus här. Finns det en liten yta som det skulle kunna gå att bygga ett litet men högt hus på - så gör man det. Det byggs på många ställen - på varenda liten yta. Det är svårt att beskriva. Men bör ses.
Jag har även fått svar på var man gör av sin bil. Man kör in den i vad som ser ut som en garageport. Går ur bilen - stänger garegeporten i botten av sitt hus - trycker in numret på sin parkeringsplats - och da da så åker bilen iväg till sin plats ovanpå och under alla andra bilar någonstans under huset. När garageporten öppnas är det tomt och plats för nästa bil att köras in och trollas bort. Här ute på gatan är det även en rund platta frammför porten som snurrar runt och vänder din bil så att man inte behöver backa ut.
Det är även trappor ner här och där på gatorna. Jag trodde att det var till tunnelbanan men där nere finns marknader och massa affärer som omöjligtvis får plats ovan jord. Jag har tittat lite över axeln på sönerna hemma när dom har spelat Worms. Massa maskar som lever i massa våningar både under och över jord och tänkte att det måste se likadant ut under Tokyo. Tunnelbana, parkeringsplatser och affärer samsas om platsen under denna jätte stad. Jag ska leta reda på kamerasladden så att jag kan lägga över lite bilder men det kan bli svårt att visa.
Hur som helst så kom jag hem. Faktiskt så var det bara minuten efter det att jag kommit på att min plan med att jag hade inbyggd GPS i huvudet, nog inte fungerade så bra som jag stog utanför hotellet igen. Nu är mitt självförtroende STORT och jag vill inte göra om det igen för att eventuellt få reda på att jag inte är så bra på att hitta trots allt. Men jag ser höga träd långt bort och jag ska nog försöka hitta dom imorgon.
Idag kom jag på att Tokyo redan hade förändrat mig genom att jag ler och bockar försiktigt nästan hela tiden och att jag ALDRIG skulle gå på röd gubbe. Här står alla tålamodigt och väntar även om det inte är en bil i sikte. Och jag gör självklart det samma.
Imorgon ska Jordans pass komma....hoppas, hoppas på att det stämmer.
Vill också säga en annan underbar sak - det är värme i toalettsitsen! Är det inte underbart.
Idag åt vi våran första frukost nere i lobbyn. Igår orkade vi inte gå upp. Vi var väldigt trötta i morse också men vi hade bestämt oss för att hinna äta av frukosten när den var serverad. Den serveras mellan 7.30 - 9.30. Den bestog av vitt bröd som man kunde rosta, frukt youghurt, cornflakes och ägg, Kaffe, te eller juice att dricka. Det var inte så mycket...men det räcker väl anntar jag.
Efter den sprang jag iväg och köpte lite smörgåsar och vatten som Jordan kan ha i bilen under dagen om hon blir hungrig. Dom gör ett lunch stopp också men det kan vara bra att ha med sig lite har vi kommit på. Jordan gick upp och gjorde i ordning sig lite. I morse var dom sex tjejer i bilen. Jordan ringde för en liten stund sedan å då var det bara hon och Xenia från Ryssland kvar i den bilen. Dom andra hade gått över till en annan bil som tog dom till andra castingar. Det var 3 castingar kvar för hennes bil. Den sista 20.30. Jag hoppas att hon är hemma vid nio tiden. Då behöver hon äta och jag vill ta henne på en liten promenad och visa affärsgatorna här omkring. Igår blev det ju väldigt sent men jag hoppas att det blir tidigare idag.
Själv tog jag en titt på kartan här hemma och gav mig iväg på upptäcksfärd. Jag hade bestämt att jag skulle hålla mig till den stora gatan ca en halv timme och sen försöka gena och gå 'fågelvägen hem. Ååå, nu sjunger Orup 'Magaluff" i mitt öra.....jag måste sjunga med och det blir svårt att skriva samtidigt.
Man kan ju alltid försöka ha sikte på någonting för att ha lite koll på vart man är - men det är helt omöjligt här för det är så mycket hus överrallt. Höga, jätte höga och låga om vartannat. Gatorna går hit och dit och är inte raka. Jag försökte i alla fall hela tiden gå åt samma håll även om vägarna tog mig lite hit och lite dit. Det finns så många roliga hus här. Finns det en liten yta som det skulle kunna gå att bygga ett litet men högt hus på - så gör man det. Det byggs på många ställen - på varenda liten yta. Det är svårt att beskriva. Men bör ses.
Jag har även fått svar på var man gör av sin bil. Man kör in den i vad som ser ut som en garageport. Går ur bilen - stänger garegeporten i botten av sitt hus - trycker in numret på sin parkeringsplats - och da da så åker bilen iväg till sin plats ovanpå och under alla andra bilar någonstans under huset. När garageporten öppnas är det tomt och plats för nästa bil att köras in och trollas bort. Här ute på gatan är det även en rund platta frammför porten som snurrar runt och vänder din bil så att man inte behöver backa ut.
Det är även trappor ner här och där på gatorna. Jag trodde att det var till tunnelbanan men där nere finns marknader och massa affärer som omöjligtvis får plats ovan jord. Jag har tittat lite över axeln på sönerna hemma när dom har spelat Worms. Massa maskar som lever i massa våningar både under och över jord och tänkte att det måste se likadant ut under Tokyo. Tunnelbana, parkeringsplatser och affärer samsas om platsen under denna jätte stad. Jag ska leta reda på kamerasladden så att jag kan lägga över lite bilder men det kan bli svårt att visa.
Hur som helst så kom jag hem. Faktiskt så var det bara minuten efter det att jag kommit på att min plan med att jag hade inbyggd GPS i huvudet, nog inte fungerade så bra som jag stog utanför hotellet igen. Nu är mitt självförtroende STORT och jag vill inte göra om det igen för att eventuellt få reda på att jag inte är så bra på att hitta trots allt. Men jag ser höga träd långt bort och jag ska nog försöka hitta dom imorgon.
Idag kom jag på att Tokyo redan hade förändrat mig genom att jag ler och bockar försiktigt nästan hela tiden och att jag ALDRIG skulle gå på röd gubbe. Här står alla tålamodigt och väntar även om det inte är en bil i sikte. Och jag gör självklart det samma.
Imorgon ska Jordans pass komma....hoppas, hoppas på att det stämmer.
Vill också säga en annan underbar sak - det är värme i toalettsitsen! Är det inte underbart.
Kommentarer
Trackback
