Fredagen den 30 maj 2008
Åkte med Jordan på castings hela dagen idag. Vi var hemma vid 21.30. Då gick vi ner Suboya Station direkt och tog oss något att äta. Sen gick vi hem igen. Det blir liksom inga ordentliga mat tider här.
Skulle igentligen bara åka med på första castingen för sedan var det en casting på agenturen och då skulle jag få lite information om helgen. Men sen blev det att jag åkte med hela dagen.
Imorgon eftermiddag åker vi i alla fall till Syd Korea. Vi landar i Soeul på kvällen och flyger tillbaka på sönd förmiddag. Det tar ett tag med flyggbuss tillbaka till Tokyo igen men vi borde vara tillbaka vid hotellet på eftermiddagen.
Agenturen har fått boka av flera jobb för Jordan denna veckan på grund av arbetsvisumet så alla ser fram emot att hon ska kunna börja jobba. Fram för allt Jordan själv.
Nää, nu ska jag krypa i säng. Klockan är mycket.
Torsdagen den 29 maj 2008
Utsikt från Tokyo Metropolitan Goverment Building
Det är varmt nu - men regnperioden kommer snart . Så sa dom när vi kom. Det kändes igår kväll att det började bli svalare i luften och dom första dropparna började falla under natten. Ca fyra veckor håller den på. Men det är i alla fall varmt.
Jordan å jag vaknade i alla fall jätte trötta. Vi är fortfarande som tröttast när det är natt i Sverige - men vi kämpar oss in i dygnsrytmen i Japan. Ingen av oss orkade gå ner för att äta frukost trots att vi ställt klockan på 8.30, utan ställde om den på 10.00 istället. Även då fick vi kämpa oss upp. Jag gick upp för att visa Jordan att jag orkade å sen tvingade jag upp henne oxå.
Jag gick tvärs över gatan och handlade smörgåsar och youghurt till hela dagen. Affären Por o Roca är öppen dygnet runt och har lite av allt. Jordan var trött och hängig så jag erbjöd mig att följa med i bilen om det fanns plats så vi kunde sitta å prata mellan castingarna. Jag följde med ner och frågade men bilen var full i alla fall första castingen men kunde plocka upp mig senare. Jordan ringde efter någon timme och sa att jag kunde stanna hemma om jag ville för hon kännde sig lite piggare.
Jag gick och införskaffade mig ett paraply i receptionen och gav mig av mot dagens mål - att besöka en bank och försöka ta ut pengar. Det här hade jag fasat lite för - för dom har inte Visa här - fast jag har ju Visa här så då måste det ju gå någonstans. Efter ett par misslyckade försök fick ändå en bank kassörska ur sig 'go City Bank - only City Bank. Hon pekade på en karta med gator och japanska tecken. På ett sätt kan jag tycka att det är helt underbart att dom inte så som vi - tagit in den amerikanska kulturen och det engelska språket.....men - varför kan ingen när i alla fall jag behöver hjälp prata engelska! Jag hittade i alla fall - det var inte så svårt, och tur var väl det.
Det stog en man och bockade vänligt mot mig när jag kom in. Jag bockade (som jag lärt mig) vänligt tillbaka, och fiskade upp mitt Visa kort ur plånboken och höll fram det. Han bockade en gång till och frågade mig 'How mutch?'. 'Everyting - everything you got. I want to by so many things....' det kunde jag ha sagt - men - det gjorde jag självklart inte. 30 000 yen nöjde jag mig med att säga - det är tyvärr inte inte lika mycket som det låter utan ca 1700 svenska kronor. Han visade mig vänligt en uttagninsautomat FULL med japanska tecken. HUR har dom kunnat missa att engelska är ett världsspråk. Det pratas överallt - av människor över hela världen! Ja, ja nu har dom i alla fall missat det här och jag fick ju snällt be den trevliga bankmannen om hjälp med knapparna. Jag fick mina pengar och bockade och gick. Kanske jag kan klara det själv nästa gång.
Efter det gick jag för att försöka hitta lite grövre bröd som Jordan hade bett mig titta efter. Jag hade sett en stor saluhall nerför en av trapporna vid Shibuya Station så jag gav mig iväg dit. Självklart så genade jag - hittade jag rätt? Självklart - annars hade jag inte nämnt det!
Saluhallen - ska jag gå tillbaka å ta kort på - den innehöll nästan bara bakelser och tårtor. Dit ska jag ta Jordan när vi ska fira hennes födelsedag den 12 juni. I ett hörn hittade jag i alla fall även lite bröd - jätte gott. Det tillsammans med bacon osten från Sverige som jag tog med mig kommer att bli en mumsig kvällmat. Dit ska jag gå och handla igen.
Efter det strosade jag hem i regnet och har legat och läst.
Agenturen i Tokyo ringde och berättade att dom nu hade Jordans pass. Fy vad skönt. Dom hade bokat in oss på en resa till Korea lördag kväll och hem igen söndag. Jag ska följa med Jordan imorgon när hon blir hämtad för sin första casting kl 11.00 och efter det skulle vi åka till agenturen för information. Jag längtar till söndag kväll.
I går kom Jordan hem redan klockan 21.00. Vi gav oss iväg mot Sibuya Station på en gång för hon var jätte hungrig och sugen på Mc Donald. Mc Donalds SKA smaka likadant över hela världen....det är som en oskriven lag - alla vet det - men inte här. Den var liksom full av något som liknade sojasås - jag tyckte att den var ganska god men Jordan som längtat efter att få sätta tänderna i något som smaklökarna kände igen åt bara upp sina pommes frites som i alla fall smakade som vi var vana vid. Vi strosade i alla fall i lite affärer och Jordan köpte sig ett par svarta sandaler.
På vägen till Mc Donald's gick vi in på Bic Camera - där jag köpte min adapter - och tittade. Dom har SÅ många olika sorters telefoner här. Jordan blev förtjust i en knall rosa telefon med en skärm som man kunde vända på. Vi tittade på iPod's också men jag tror att dom är ungefär lika dyra som hemma.
Tokyo är annars staden där man kan SHOPPA. Här finns SÅ mycket av ALLT. Kläderna tycker jag är lite billigare än i Sverige, skor tycker jag är billigare och utbudet känns enormt mycket större. Det är i alla fall inte dyrare. Vad jag hörde innan jag åkte var att Japan är dyrt - och i jämförelse med Thailand, som många åker till - så är det ju det, men det är i alla fall inte dyrare än i Sverige vad jag har upptäckt.
Idag på min promenad så hittade jag en glassbutik vid namn Stockholm. Dom serverade mjukglass. Den ska besökas!
Jordan sa att det även fanns en butik som hette Dalarna - fast den har vi inte hittat än.
Nu är kl 20.40 och Jordan ringde precis och sa att hon var klar med dagens castingar nu. Hon skulle bara byta bil sen var hon på väg hem. Vi ska se om vi hittar något bättre för henne att äta idag för hon var jätte hungrig och ville ta en promenad efter en lång dag i bil.
Igår kröp vi i säng vid 23 men sista gången jag tittade på klockan var den 1.30.....segt.
Onsdagen den 28 maj 2008
Idag åt vi våran första frukost nere i lobbyn. Igår orkade vi inte gå upp. Vi var väldigt trötta i morse också men vi hade bestämt oss för att hinna äta av frukosten när den var serverad. Den serveras mellan 7.30 - 9.30. Den bestog av vitt bröd som man kunde rosta, frukt youghurt, cornflakes och ägg, Kaffe, te eller juice att dricka. Det var inte så mycket...men det räcker väl anntar jag.
Efter den sprang jag iväg och köpte lite smörgåsar och vatten som Jordan kan ha i bilen under dagen om hon blir hungrig. Dom gör ett lunch stopp också men det kan vara bra att ha med sig lite har vi kommit på. Jordan gick upp och gjorde i ordning sig lite. I morse var dom sex tjejer i bilen. Jordan ringde för en liten stund sedan å då var det bara hon och Xenia från Ryssland kvar i den bilen. Dom andra hade gått över till en annan bil som tog dom till andra castingar. Det var 3 castingar kvar för hennes bil. Den sista 20.30. Jag hoppas att hon är hemma vid nio tiden. Då behöver hon äta och jag vill ta henne på en liten promenad och visa affärsgatorna här omkring. Igår blev det ju väldigt sent men jag hoppas att det blir tidigare idag.
Själv tog jag en titt på kartan här hemma och gav mig iväg på upptäcksfärd. Jag hade bestämt att jag skulle hålla mig till den stora gatan ca en halv timme och sen försöka gena och gå 'fågelvägen hem. Ååå, nu sjunger Orup 'Magaluff" i mitt öra.....jag måste sjunga med och det blir svårt att skriva samtidigt.
Man kan ju alltid försöka ha sikte på någonting för att ha lite koll på vart man är - men det är helt omöjligt här för det är så mycket hus överrallt. Höga, jätte höga och låga om vartannat. Gatorna går hit och dit och är inte raka. Jag försökte i alla fall hela tiden gå åt samma håll även om vägarna tog mig lite hit och lite dit. Det finns så många roliga hus här. Finns det en liten yta som det skulle kunna gå att bygga ett litet men högt hus på - så gör man det. Det byggs på många ställen - på varenda liten yta. Det är svårt att beskriva. Men bör ses.
Jag har även fått svar på var man gör av sin bil. Man kör in den i vad som ser ut som en garageport. Går ur bilen - stänger garegeporten i botten av sitt hus - trycker in numret på sin parkeringsplats - och da da så åker bilen iväg till sin plats ovanpå och under alla andra bilar någonstans under huset. När garageporten öppnas är det tomt och plats för nästa bil att köras in och trollas bort. Här ute på gatan är det även en rund platta frammför porten som snurrar runt och vänder din bil så att man inte behöver backa ut.
Det är även trappor ner här och där på gatorna. Jag trodde att det var till tunnelbanan men där nere finns marknader och massa affärer som omöjligtvis får plats ovan jord. Jag har tittat lite över axeln på sönerna hemma när dom har spelat Worms. Massa maskar som lever i massa våningar både under och över jord och tänkte att det måste se likadant ut under Tokyo. Tunnelbana, parkeringsplatser och affärer samsas om platsen under denna jätte stad. Jag ska leta reda på kamerasladden så att jag kan lägga över lite bilder men det kan bli svårt att visa.
Hur som helst så kom jag hem. Faktiskt så var det bara minuten efter det att jag kommit på att min plan med att jag hade inbyggd GPS i huvudet, nog inte fungerade så bra som jag stog utanför hotellet igen. Nu är mitt självförtroende STORT och jag vill inte göra om det igen för att eventuellt få reda på att jag inte är så bra på att hitta trots allt. Men jag ser höga träd långt bort och jag ska nog försöka hitta dom imorgon.
Idag kom jag på att Tokyo redan hade förändrat mig genom att jag ler och bockar försiktigt nästan hela tiden och att jag ALDRIG skulle gå på röd gubbe. Här står alla tålamodigt och väntar även om det inte är en bil i sikte. Och jag gör självklart det samma.
Imorgon ska Jordans pass komma....hoppas, hoppas på att det stämmer.
Vill också säga en annan underbar sak - det är värme i toalettsitsen! Är det inte underbart.
Tokyo den 27 maj 2008
Andra kvällen i Tokyo. Tänkte att jag kunde skriva lite resedagbok. Det är ju i alla fall roligt att ha själv när man kommer hem sen. Klockan är 21.15 här - 14.15 hemma. Jag sitter och väntar på Jordan. Hon ringde för ca en timma sedan och var då på väg till dagens sista casting. Hon borde komma när som helst.
Jag hoppade ut Hide's (som är bilens och innehållande tjejers manager) bil vid fem. Han skulle ändå till vårat hotell för att plocka upp en av dom andra tjejerna som också skulle med på dagens sista fem castingar. Jordan kände att hon ville prova att åka utan mig. Det känns bra. Hon är modig. Fast nu vill jag att hon ska komma hem och berätta hur det har gott. Hon ringde för ca en timme sedan och sa att hon varit på en casting som var så högt upp i ett hus att det slagit lock för hennes öron när dom tog hissen upp. Det måste ha varit ett väldans högt hus eftersom det inte ens slog lock i Jordans öron när vi flög hit.
Under tiden har jag varit och köpt en ny universalkontakt till datorn. Det hade jag i och för sig varit duktig och köpt hemma men väl här så märkte jag att den var ojordad. Väldigt korkat med tanke på att jag självklart behövde en jordad kontakt till datorn. Jag fick i alla fall frågat mig fram till en affär där jag fick hjälp. Innan vi åkte hit fick vi reda på att bara ett fåtal Japaner pratar engelska...det kan man ju inte tro...men det är väldigt sant. Inte ett ord av det engelska språket lärs ut här. Men alla är väldigt vänliga och ger sig mer än gärna in på att förklara vägar och andra saker som jag hittills har behövt fråga om. En glömd hårborste gjorde att vi redan första morgonen fick ge oss ut för att luft borsta håret - det var i och för sig inte så svårt för den Japanska tjejen som vi frågade att förstå vad vi ville ha men hon var väldigt nöjd efter det att hon gått omkring och letat, med mig och Jordan i släptåg, en stund och sen hittade en hårborste till oss.
Vi har inte träffat på fler svenska tjejer här än. Men jag vet att det kommer i alla fall tre stycken när sommarlovet börjar i Sverige om två och halv vecka. Dom vi har träffat hitills har varit från Brasilien, Ryssland och Tjekien bl a.
Resan hit gick bra. Den var lång och jag ångrade flera gånger att jag inte hade tagit med mig matsäck. När vi började närma oss började Jordan bli nervös. Vi fick stanna flera gånger för att sätta oss ner på väg till passkontrollen. Jordan mådde jätte illa och fick ont i magen. Vi tog oss i alla fall igenom och fick tag i bagaget som stog och väntade på en bagagevagn för överblivna väskor. Vi fick dom efter det att vi visat att dom var våra. Tur att jag hade sparat lapparna. När väl det var gjort gick vi för att ringa till agenturen. Dom sa till oss att ta flygbussen till Tokyo Hotel där vi skulle bli hämtade. Den resan tog ca en timma. Narita Airport ligger ca sex mil från centrala Tokyo och väl i Tokyo var det mycket trafik. Det går vägar högt och lågt här. Vi åkte över en bro som bestog av tre våningar med bilar som åkte fram och tillbaka.....jaa det var väl igentligen inte det dom gjorde men Ni förstår vad jag menar.
En maskin tvätt har jag även lyckats sätta på. Trots en maskin med endast japanska tecken på. Att tvättmaskiner kan låta så olika. Den här lät väldigt konstigt - riktigt underhållande i och för sig om man har en tråkig kväll. Tvätten blev blöt i alla fall och har flyttats över till torktumlaren som låter mer som jag är van vid att en torktumlare låter.
Jordans pass har ju tyvärr ställt till lite problem. Det hade varit uppe på Japanska ambassaden i Stockholm för att fyllas på med ett arbetsvisum. Där hämtades det av agenturen, Elite i Stockholm, och hämtades där ifrån av UPS för att lämnas till oss dagen efter på lördag för att vi skulle kunna komma iväg på söndag em som planerat. På lördagen mellan kl. 08.00 - 17.00 skulle det komma. Jag gick och oroade mig fram till kl 16.30 på lördag eftermiddag då jag ringde och störde Rut på Stockholms agenturen. Tillsammans - efter lång tid vid telefonen - kom vi fram till att det verkade som att pass samt arbetsvisum låg inlåst på ett stängt UPS kontor i Bromma med öppning kl. 08.00 måndag morgon. Eventuellt skulle vi få vänta med ut resan och vårat packande kom av sig. Söndag klockan 12.00 bestämdes att våran resa fick bli uppskjuten till på tisdag så att vi säkert skulle hinna få passet i vår hand. Jordan blev jätte besviken. Och alla andra där hemma också - som trots att dom inte var glada för att bli av med oss ändå ville ha avskedet avklarat. Dock gick det bara fem minuter tills vi fick reda på att biljetten till Tokyo inte var ombokningsbar - hemresan där emot var öppen. Det var bara att packa i det sista och åka iväg till Landvetter. Väl där gick vi till pass polisen och ordnade ett provisoriskt pass till Jordan. Avskedet gick bättre än väntat. Trots massa kramar var det bara mina tårar som fälldes - vilket var skönt. Jag hade varit rädd för att några skulle vara lessna och att jag skulle gråta tills jag var alldeles rödmosig i ansiktet. Men allt gick bra.
Har nu också fått veta att Jordans "riktiga" pass med visum kommer till Tokyo på torsdag. Tyvärr måste vi lämna landet för att återigen kunna komma genom immigration och kunna visa att Jordan har arbetstillstånd. Eftersom Japan är en ö så får vi ta flyget till Kina eller Syd Korea som ligger närmast och sen åka tillbaka igen. Det känns knöligt men jag hoppas att det går bra.
Nu är klockan 22.30 och Jordan är fortfarande inte hemma från den sista castingen....det är långa dagar. Hur går det till då? Allt är väldigt organiserat - precis som vi hört innan. Aki, Hide och Hohri kallas managers och är dom som oftast kör runt var sin bil. Bilen fylls på med tjejer som ska till samma castingar. Dom kör och följer med in eftersom ingen kan engelska och dom tolkar. Så är det hela dagarna, från ca 10.00 på morgonen till 22 .00 på kvällen. Ledigt på lördag och söndag om man inte har jobb inbokat eller det är någon enstaka casting. På agenturen sitter det flera andra som sköter bokningar och har koll på vart bilarna ska rulla på castings.
Nu är det färdigskrivet för idag. Det blev mycket första dagen - undra vad jag ska skriva dom andra dagarna.
