Tisdagen den 3 juni 2008
Några dagar har gått fort och det har inte blivit av att jag har skrivit. Men nu får det bli bättring.
I lördags var det dax att ta flygbussen ut till Narita Airport igen för våran resa till Syd Korea och Seoul. Något bagage behövdes ju inte direkt utan vi hade bara varsin mindre väska med oss. Flyg resan dit tog ca 2,5 timme. Det kändes som om hela dagen gick till resan. Kl 14.00 tog vi bussen - det tar ca 1,5 timme till flygplatsen. Vi skulle vara där 2 timmar innan vilket vi var och planet lyfte vid 18-tiden. Vi gick igenom passkontrollen där vid 21, ringde efter hotellet som kom och hämtade och satte nyckeln i hotellrummet vid 22.
Vi hade hoppats på att kunna äta en sen middag när vi kom fram men hotellet hade ingen servering alls. Inte ens frukost. Hotellet låg nära flygplatsen, vilket ju var bra, men det gjorde att det vi såg av Seoul bara var flygplast området. Både tråkigt och dumt. Jag hade inte växlat in några Syd Koreanska pengar eftersom jag trodde att vi skulle äta på hotellet och kunna betala med VISA kortet. En smörgås hade vi med oss så den fick i alla fall Jordan i sig. Det blev till att krypa i säng hungriga och ge sig iväg tidigt till flygplatsen för frukost.
Väl på flygplasen tyckte dom att det var väldigt konstigt att vi kommit lördag kväll och åkte tillbaka söndag morgon. Jag orkade inte förklara om Jordans försenade pass, att UPS inte kom och att vi därför måste lämna Japan för att åka tillbaka igen nu när passet hade blivit skickad med arbetsvisumet. Så när frågan kom om vad vi hade gjort i landet så sa jag bara sightseeing. Men det gick inte för sig att åka till Syd Korea på sigtseeing så kort. Dom blev väldigt misstänksamma och frågade ut oss i säkert 45 minuter. Jordan var så hungrig att hon måde illa och ville gå och sätta sig 4 meter bort men det fick hon inte. Vi skulle båda stå där vi stog och svara på frågorna - VAD hade vi igentligen gjort i landet? Och varför hade vi inget bagage? Hade vi lämnat någonting olagligt i landet? Hade vi tagit med oss någonting tillbaka till Japan? Hade vi träffat någon? Pratat med någon? Bodde vi i Japan fast vi var svenskar. Okey - dottern var i Japan för att jobba som modell. Vilken agentur? Ni måste kunna bevisa det. Vad har dom för adress? Har hon agentur i Sverige? Vilken adress och vilket telefon nummer har dom? Varför har passen olika färg? Vadå tillfälligt pass? Ni har bara varit i Japan 6 dagar varför lämnade ni landet så fort? Varför ska ni tillbaka igen? Ingen människa kommer till Syd Korea för en natt. Berätta vad Ni har gjort här i landet igentligen.
Jag försökte förklara att Jordans pass var borta när vi skulle åka till Japan - därför fick vi lösa ett tillfälligt pass -biljetten gick inte att boka om. Och nu hade vi bara varit i Syd Korea en kväll och så var det bara. Till slut var dom tvungna att låta oss gå. Jordan fick sätta sig en stund på bänken 4 meter bort tills jag drog iväg med henne därifrån så att dom inte skulle få för sig att börja om igen. Vi köpte en smörgås och gick och satte oss vid våran gate för att vänta.
När vi väl har boardat och gått ner för trappan till planet. Vem står där om inte våran favorit polis som inte kunde släppa tanken på att vi smugglade knark. Nu med några kollegor till. Gå till sidan igen - av med skorna - ingenting där - känn i hårbotten - ingenting där - i bh:n kanske - armarna rakt ut - känn överallt - ta inte ner armarna - försök inte flytta det ni har mellan er - armarna rakt ut hela tiden. Ut med väskorna. Vad har ni gömt. Var är det. Dom la ner mycket tid på att försöka hitta någonting i våra väskor. Innehållet gicks igenom noga. Men vad hittade vi i en ficka i väskan. Ett pass till! Varför finns här ett pass utan någta stämplar om inresa i Syd Korea?
Jaa, som jag berättade förrut så var hennes pass borta när vi skulle åka från Sverige. Men eftersom hennes arbetsvisumet sitter där i - titta här - så var dom tvungna att skicka det till oss i efterhand. Men det är bara för arbetsvisumet som hon behöver det och därför har vi fortsatt att använda det temporära passet för det är ju där dom andra stämplarna sitter som visar att vi har åkt in och ut ur landet. Vi har bara varit här en natt för att vi bara ville vara här en natt. Sverige ligger jätte långt bort. För oss ligger Syd Korea nära Japan.
Till slut fick vi gå på planet. Jag ville bara lyfta och komma tillbaka till Tokyo igen så att vi slapp hela den här pass historien. Jag var lite nervös för att han skulle komma på planet en gång till innan vi lyfte - för att han verkligen trodde att vi hade någonting någonstans och inte ville att vi skulle lämna landet med planet. Men han gjorde inte det. Och när vi väl landat på Narita Airport fick Jordan's riktiga pass plockas upp och lämnas i passkontrollen för uppvisandet av arbetstillståndet - som det skulle ha gjort från första början.
Lite obehagligt var det. Och efteråt så blir jag nästan rädd när jag tänker på det. Men nu gick det ju bra och hela historien får bli just det - en historia att berätta.
Nu - kan Jordan i alla fall jobba. I går var det castings som vanligt. Men idag har första jobbet blivit gjort. Det var för Japanska ELLE. Jag följde med som kartläsare och fick stanna kvar om jag ville för studiofolket.
Jordan klarade sig jätte bra. Hon må vara ny som modell och har inte stått framför kameran så mycket men det är ingenting som märks och hon är super duktig. Hon var klar vid 13.30 och blev hämtat av Hohri för att hinna med 7 castings innan dagen är slut.
Själv sitter jag hemma på hotell rummet under eftermiddagen för det regnar jätte mycket idag.
Lite synd tycker jag för igår hittade jag till träden som jag sett från balkongen. Det var Yoyogi Park. Den ligger i Shibuya området och ligger bredvid National Yoyogi Stadium, en jätte stor idrottsarena som byggdes till OS 1964. Parken var jätte fin att både promenare och sitta still i och jag hade bestämt att jag skulle ta med mig en bok och något att äta för att tillbringa några timmar där. Men det får bli en annan dag.
Vägen dit bestog även av besök i några affärer som jag inte kunde låta bli att gå in i. Det finns SÅ mycket som jag vill handla här. Inte så mycket till mig själv som till barnen och Donald där hemma. Eftersom jag nu inte kan handla allt jag vill, så ska jag noga välja ut det som kommer att inhandlas. Men svårt - det blir det.
Hemma har vi fått rapporter om att det har grillats och ätits färskpotatis. Det är något att längta hem till det. En grillstund med nära och kära. Det är dyrbart det.
Lite tvätt har blivit tvättad idag också när regnet öser ner - men imorgon hoppas jag på en regnfri dag igen.
I lördags var det dax att ta flygbussen ut till Narita Airport igen för våran resa till Syd Korea och Seoul. Något bagage behövdes ju inte direkt utan vi hade bara varsin mindre väska med oss. Flyg resan dit tog ca 2,5 timme. Det kändes som om hela dagen gick till resan. Kl 14.00 tog vi bussen - det tar ca 1,5 timme till flygplatsen. Vi skulle vara där 2 timmar innan vilket vi var och planet lyfte vid 18-tiden. Vi gick igenom passkontrollen där vid 21, ringde efter hotellet som kom och hämtade och satte nyckeln i hotellrummet vid 22.
Vi hade hoppats på att kunna äta en sen middag när vi kom fram men hotellet hade ingen servering alls. Inte ens frukost. Hotellet låg nära flygplatsen, vilket ju var bra, men det gjorde att det vi såg av Seoul bara var flygplast området. Både tråkigt och dumt. Jag hade inte växlat in några Syd Koreanska pengar eftersom jag trodde att vi skulle äta på hotellet och kunna betala med VISA kortet. En smörgås hade vi med oss så den fick i alla fall Jordan i sig. Det blev till att krypa i säng hungriga och ge sig iväg tidigt till flygplatsen för frukost.
Väl på flygplasen tyckte dom att det var väldigt konstigt att vi kommit lördag kväll och åkte tillbaka söndag morgon. Jag orkade inte förklara om Jordans försenade pass, att UPS inte kom och att vi därför måste lämna Japan för att åka tillbaka igen nu när passet hade blivit skickad med arbetsvisumet. Så när frågan kom om vad vi hade gjort i landet så sa jag bara sightseeing. Men det gick inte för sig att åka till Syd Korea på sigtseeing så kort. Dom blev väldigt misstänksamma och frågade ut oss i säkert 45 minuter. Jordan var så hungrig att hon måde illa och ville gå och sätta sig 4 meter bort men det fick hon inte. Vi skulle båda stå där vi stog och svara på frågorna - VAD hade vi igentligen gjort i landet? Och varför hade vi inget bagage? Hade vi lämnat någonting olagligt i landet? Hade vi tagit med oss någonting tillbaka till Japan? Hade vi träffat någon? Pratat med någon? Bodde vi i Japan fast vi var svenskar. Okey - dottern var i Japan för att jobba som modell. Vilken agentur? Ni måste kunna bevisa det. Vad har dom för adress? Har hon agentur i Sverige? Vilken adress och vilket telefon nummer har dom? Varför har passen olika färg? Vadå tillfälligt pass? Ni har bara varit i Japan 6 dagar varför lämnade ni landet så fort? Varför ska ni tillbaka igen? Ingen människa kommer till Syd Korea för en natt. Berätta vad Ni har gjort här i landet igentligen.
Jag försökte förklara att Jordans pass var borta när vi skulle åka till Japan - därför fick vi lösa ett tillfälligt pass -biljetten gick inte att boka om. Och nu hade vi bara varit i Syd Korea en kväll och så var det bara. Till slut var dom tvungna att låta oss gå. Jordan fick sätta sig en stund på bänken 4 meter bort tills jag drog iväg med henne därifrån så att dom inte skulle få för sig att börja om igen. Vi köpte en smörgås och gick och satte oss vid våran gate för att vänta.
När vi väl har boardat och gått ner för trappan till planet. Vem står där om inte våran favorit polis som inte kunde släppa tanken på att vi smugglade knark. Nu med några kollegor till. Gå till sidan igen - av med skorna - ingenting där - känn i hårbotten - ingenting där - i bh:n kanske - armarna rakt ut - känn överallt - ta inte ner armarna - försök inte flytta det ni har mellan er - armarna rakt ut hela tiden. Ut med väskorna. Vad har ni gömt. Var är det. Dom la ner mycket tid på att försöka hitta någonting i våra väskor. Innehållet gicks igenom noga. Men vad hittade vi i en ficka i väskan. Ett pass till! Varför finns här ett pass utan någta stämplar om inresa i Syd Korea?
Jaa, som jag berättade förrut så var hennes pass borta när vi skulle åka från Sverige. Men eftersom hennes arbetsvisumet sitter där i - titta här - så var dom tvungna att skicka det till oss i efterhand. Men det är bara för arbetsvisumet som hon behöver det och därför har vi fortsatt att använda det temporära passet för det är ju där dom andra stämplarna sitter som visar att vi har åkt in och ut ur landet. Vi har bara varit här en natt för att vi bara ville vara här en natt. Sverige ligger jätte långt bort. För oss ligger Syd Korea nära Japan.
Till slut fick vi gå på planet. Jag ville bara lyfta och komma tillbaka till Tokyo igen så att vi slapp hela den här pass historien. Jag var lite nervös för att han skulle komma på planet en gång till innan vi lyfte - för att han verkligen trodde att vi hade någonting någonstans och inte ville att vi skulle lämna landet med planet. Men han gjorde inte det. Och när vi väl landat på Narita Airport fick Jordan's riktiga pass plockas upp och lämnas i passkontrollen för uppvisandet av arbetstillståndet - som det skulle ha gjort från första början.
Lite obehagligt var det. Och efteråt så blir jag nästan rädd när jag tänker på det. Men nu gick det ju bra och hela historien får bli just det - en historia att berätta.
Nu - kan Jordan i alla fall jobba. I går var det castings som vanligt. Men idag har första jobbet blivit gjort. Det var för Japanska ELLE. Jag följde med som kartläsare och fick stanna kvar om jag ville för studiofolket.
Jordan klarade sig jätte bra. Hon må vara ny som modell och har inte stått framför kameran så mycket men det är ingenting som märks och hon är super duktig. Hon var klar vid 13.30 och blev hämtat av Hohri för att hinna med 7 castings innan dagen är slut.
Själv sitter jag hemma på hotell rummet under eftermiddagen för det regnar jätte mycket idag.
Lite synd tycker jag för igår hittade jag till träden som jag sett från balkongen. Det var Yoyogi Park. Den ligger i Shibuya området och ligger bredvid National Yoyogi Stadium, en jätte stor idrottsarena som byggdes till OS 1964. Parken var jätte fin att både promenare och sitta still i och jag hade bestämt att jag skulle ta med mig en bok och något att äta för att tillbringa några timmar där. Men det får bli en annan dag.
Vägen dit bestog även av besök i några affärer som jag inte kunde låta bli att gå in i. Det finns SÅ mycket som jag vill handla här. Inte så mycket till mig själv som till barnen och Donald där hemma. Eftersom jag nu inte kan handla allt jag vill, så ska jag noga välja ut det som kommer att inhandlas. Men svårt - det blir det.
Hemma har vi fått rapporter om att det har grillats och ätits färskpotatis. Det är något att längta hem till det. En grillstund med nära och kära. Det är dyrbart det.
Lite tvätt har blivit tvättad idag också när regnet öser ner - men imorgon hoppas jag på en regnfri dag igen.
Kommentarer
Postat av: Chris
Hej!
Jag avundas er verkligen inte den lilla resan till Sydkorea! Hoppas att ni har det bra och att ni får träffa varandra lite då och då. Det verkar vara väldigt långa dagar för Jordan. Ha det bra! ;-))
Trackback
