Söndagen den 29 juni 2008

Nu har det varit en bedrövlig uppdatering för undrande här på bloggen. Vissa undrar väl 'Vad gör människan som gör att bloggen förfaller på detta sätt'. Men nu kommer äntligen svar.

Jag har inte gjort så mycket!

I alla fall inget som jag inte har gjort förut. Nu har jag ju varit här ett tag och dagarna rullar på. Veckan som har gått har det varit sådär med vädret - ett par regndagar - vilket i och för sig inte är så farligt. Då har jag mest hållt mig inne. Känner att jag har sett det jag har velat se och gjort det jag velat göra. Det finns säkert mycket mer att hitta på - men jag känner mig nöjd  - en sak kvar bara i och för sig och det är att åka upp i Tokyo Gouverment Building - där ska man kunna se ut över hela Tokyo - åt alla håll. Vad som gör att inte det är gjort är att Jordan vill följa med + att det är väldigt högt upp. Det är någonting som jag egentligen inte vill göra - utan bara ha det gjort. Det hjälper inte direkt till att jag berättade för Etsuko (på agenturen) att jag skulla upp för att blicka ut över staden - hon berättade entusiastiskt om vilken upplevelse det var med hiss som gick på utsidan och med glasgolv! Det låter i och för sig som en upplevelse - men är det nödvändigt - det låter mer som en nära döden upplevelse. Usch och fy - men jag ska upp, ta mitt kort, åka ner igen, titta på mitt kort och se vad jag hade sett om jag öppnat ögonen.

OM det inte är så att man inte får ha väskor med sig - då får jag passa dom på marken och Jordan får åka upp själv. Vi får se - men ett STORT bildreportage utlovas.....om vi nu hinner åka upp....vi kanske inte ens hinner...det är ju bara 8 dagar kvar - å jag ska packa - å kanske packa om i alla fall en gång - ååå andra saker... Fortsättning följer angående detta...

Vad vi HAR hunnit är i alla fall att ha varit på Disney World! Igår. Det var kul - å nu har vi träffat alla - alla som bor i Japan alltså - för det måste ha varit typ 'Rikets dag' eller något för det kändes som att ALLA var där. Jag gillar verkligen Japan (fast nu har jag ju bara varit i Tokyo) och dess invånare - men igår var det lite för stor dos faktiskt. Hade jag varit yngre så hade jag sagt att det var SJUKT mycket folk där (vad nu det är för uttryck) - men nu nöjer jag med att säga att det var väldigt, väldigt mycket folk på samma plats som jag var på igår. Man kan prata om köer - men nu snackar vi KÖER - det var - obeskrivligt! Jag var där med Jordan, Saga och Ilda som ville vara där på en gång det öppnade - kl 08.00(!) - för att hinna se och göra allt. Det tog ca 1 timma med bussen från Shinjuko vilket gjorde att vi lämnade hotellet redan 06.30 för att ta oss dit.

Vi åkte därifrån med bussen 21.40. Vi var där nästan 14 timmar. Såg jag lika pigg ut när jag åkte dit som när jag åkte hem - näpp. Disney World Tokyo borde verkligen ta sig en rejäl funderare över hur dom ska lösa sina köer. Ingen kö tog mindre än 1 timma och när vi var där var den längsta 4 timmar. Dom sista 3 sakerna vi åkte - åktes samtidigt som kvällens sista fantasktiska ljus parad rullade genom parken. Då blev det lite fart på oss när vi såg att dom flesta valde att se paraden och därför var köerna minnimala i den delen av parken som vi befann oss i. Vi han till och med ta lite kort i Långbens bil och Kajsas hus innan vi stapplade mot utgången. Väl 20 meter från utgången ville Jordan ändå ha med sig lite Disney godis hem  - det ville alla andra också för nu var paraden slut - och eftersom jag just då kände att jag inte skulle vilja göra om besöket så skulle Jordan minsann få sitt Disney godis. Av en händelse så såg vi en liten lucka och vi tryckte in oss i godisaffären. Jag vet nästan inte vad jag tog men vi betalade och kom ut på andra sidan i alla fall. Vill därför även passa på att säga till dom som kommer att få äta av den hemma sen - uppskatta den burken! Den köptes av en kvinna och moder som  - träffat väldigt många människor på en och samma dag.

Hem tog vi oss - vi var hemma vid 23.30. Det var en lång dag - men lite nöjda var vi allt i alla fall till slut.

Jordan gick upp kl 05.00 för hon skulle iväg och jobba. Hon var nog lite trött. Jordan pratar om att hon längtar efter att göra två saker när vi kommer hem. Äta och sova. Pappa's mat - grillat med färspotatis och goda röror eller någon annan god hemlagad mat. Farmors vaniljbullar och Silas födelsedags choklad kakor som hon bara har hört talas om är det som står överst på listan och sen att få sova, sova, sova.

Nää - nu är det dax för lite kort.

                                  
                                                       

Torsdagen den 19 juni 2008

Idag visade jag Leif Meiji Jingu parken eftersom jag hade gått och jämfört den med kejsarens trädgård igår. Den var lika fin och rofylld denna gången. Jag måste ta med Jordan dit (eller vill i alla fall).

Efter det skulle Leif till Akihabara där dom billiga elektronikkvarteren ligger så jag följde med för att titta om jag skulle kunna fynda något och ta med hem. Jag är väldigt sugen på en högtalare till familjens I-pod's.

Jordan är och jobbar - idag skulle hon ut till havet. Hon gick upp tidigt 04.10 för hon skulle ta sig till upphämtningsplatsen til kl 05.00. Gäsp så tidigt.

Onsdagen den 18 juni 2008

Idag skulle Jordan inte börja för än klockan 13 med castings. Vi skulle egentligen åkt iväg tillsammans till Akihabara. Där finns det flera kvarter fulla med elektronikaffärer där dom ska vara väldigt billiga och det finns även  'duty free shops' där. Men sen blev hennes tid ändrad till 12 så vi kom inte iväg.

Istället slog jag mig ihop med Leif - en svensk pappa till dottern Frida - som är här i två veckor. Vi bestämde oss för att åka och hälsa på kjejsaren - eller i alla fall hans trädgård. Kort kommer på det.

                           



Vi tog tunnelbanan dit och efter det att vi gått lite fel i värmen så hittade vi dit. Det var kul att ha varit där - och det var en fin trärdgård - men jag blev nog lite besviken - Yogogi Parken och den delen (Meije Dori) där templet ligger ÄR fanstiskt fint och får fortsätta vara min favoritplats här.

Efter det kände vi oss hurtiga och promenerade hem - eller i alla fall nästan. Dom sista 3 km tog vi tunnelbanan - men vi hade varit ute och gott i 6 timmar vilket jag ändå tycker är väldigt mycket. Det är kul att gå tycker jag - man får se mycket och man lär sig hitta bra.

Vi gick bland annat förbi The Japanese Capitol (the house of Parliament). Det liknar Vita Huset i USA - fast lite mindre.



Restaurangen Stockholm hittade vi också. Vi gick självklart in för att kika lite - det fanns några små saker på menyn men det var deras svenska smörgåsbord som var deras specialitet. Där fanns både köttbullar och sill och massa annat. Det kostade ca 250 kronor att äta av smörgåsbordet om man mot uppvisande av sitt pass kunde visa att man kom från Sverige. 30 % rabatt fick man - det tycker jag att dom ska ha på alla svenska restauranger hemma också. Fast när jag tänker efter så kan jag inte komma på så många. Jag kan komma på grekiska, italienska, franska, kinesiska - jaa många fler - finns det överhuvud taget svenska restauranger i Sverige - eller är detta den enda. .....jaa, nu när jag tänkt efter lite till så kan jag fortfarande inte komma på någon.



När vi gått, och gått, och gått + åkt lite tunnelbana så gick vi och åt lite sushi. Jaa - det är sant - det är japanskt - och jag brukar bara äta det i Sverige - men nu gav jag det ändå ett försök till i sushins hemland. Jag har provat två gånger tidigare här men inte tyckt om det alls - men på det här stället var det super gott. Lax förståss - något annat vågade jag mig inte på. Det var ett litet sushi ställe där man satte sig vid ett bord som gick som en oval ring runt kocken. Ovanför bordet/bänken som man åt på gick det ett rullband runt bordet där olika erbjudandet stog. Jag har i mitt huvud redan börjat fundera på hur man skulle kunna ordna ett sån't hemma. Tänk att aldrig mer behöva skicka smöret eller mjölken.

Pinnar vill man gärna kunna äta med eftersom det är det ända som man får - det är ju inte jag så bra på (kanske på grund av att vi mest går till Mc Donald's). Jag försökte i alla fall - trots att kocken stog och log åt mig och såg ut att tycka synd om mig hela tiden. Till slut så tog han tillbaka min tallrik och ställde sig för att del min suschi åt mig. Snällt! Sen gick det bättre och till och med kocken verkade nöjd.


Tisdagen den 17 juni 2008

Idag har Jordan jobbat på morgonen. Hon skulle jobba med en annan svensk tjej här så dom åkte tillsammans.  Jordan är den som har varit här längst så det var hon som fick visa tunnelbanan och hur man läste kartan för att hitta dit. Det var första gången hon åkte så själv - fast med sällskap - fast det hade gått jätte bra.

Jag tog det lugnt på förmiddagen och gick för att byta Jordans skor som hon köpt till en storlek större. Efter det tänkte jag ta tunnelbanan bort till Jordan för att möte henne. Men på väg till skoaffären ringde Jordan och hade precis gått av tunnelbanan så det blev lunch på Mc Donalds tillsammans istället.

Efter det gick Jordan hem för hon skulle vidare och jag gick och strosade lite. Jag gick in på Loft - en affär som har jätte mycket roliga grejor. Inga kläder - men annars känns det som om dom har allt. Jag hittade så mycket saker som jag ville köpa - ändå var jag bara på en våning. Dagens inköp blev - gris gem (!) - gulliga klistermärks giraffer - och ett litet svamp block att hänga på nyckelringen. Alla tre sakerna är totalt onödiga men nu ändå mina.

             


Efter det gick jag hem (väldigt nöjd) för att vänta in Jordan. Hon skulle iväg för att prova kläder inför ett jobb på torsdag, och jag hade lovat att göra sällskap som kartläsare. Det var även första gången som hon skulle ta sig med buss och inte tunnelbana till ett ställe så det behövdes extra stöd. Där fick vi sitta och vänta i en rund hall som dom hade gjort till bibliotek med bokhyllor gjorda efter rummet och trappan - jätte snyggt.  När det var klart ringde hon agenturen som kom och hämtade henne och jag tog en promenad hem. Ett litet garage har fått vara med bland dagens bilder - varför ska ett garage egentligen vara högre än bilen som ska stå där?

                           

Måndagen den 16 juni 2008

Idag var Jordan ledig på förmiddagen. Hon sov det mesta av den men vi han med att gå och ta en créeps med banan, kolasås och grädde och en varm choklad på Starbucks. Det finns ett stort  'skyltfönster'  vid alla creéeps ställen. Man kan se precis vad som är i och peka - eftersom allt står på japanska är det väldigt tacksamt tycker jag. Även många matställen har det så här - restaurangens utbud på ett bord eller i ett 'skyltfönster'.


             


Efter det gick Jordan hem till hotellet där hon skulle bli hämtad  för dagens castings och jag gick till Yoyogi Park med en tidning. Där satt jag och hade det bra i solen några timmar. Jag har haft ett par dagar där jag känner mig rätt så mätt på upplevelser så parken blev perfekt. När jag låg där i solen funderade jag på vilken tråkig och dålig turist-person jag kan vara egentligen.  Vi går till Mc Donalds, Italienska restauranger, Starbucks och det danska bageriet när vi är hungriga å vad Tropicana är gott när man är törstig -  och till ZARA och GAP och tittar på kläder. Jag är ju ändå i Japan! Varför går jag till sådant som jag känner igen. Uppenbarligen är inte jag den enda som gör det för ställena finns ju inte bara här för mig....men jag är nog lite tråkig. Jag går mycket till andra affärer också det gör jag - men när magen kurrar - då blir det pinsamt lite japansk mat som jag är sugen på. Vill jag göra bättring - nää,  inte ens det vill jag. Jag vill äta det jag vet att jag tycker om. Gör jag Jordan lika dan! Japp, det gör jag!


             


Efter mina funderingar i parken så gick jag för att leta upp bazaren som jag hade läst om. Hittade jag den?





Jajamen. Men jag visste ju precis vart den låg så det var ju inte specillt svårt. 'På Omotesando men fejkad kinesisk fasad - lätt att hitta', hade jag ju läst. Och där låg den och allting stämmde. Den hade jätte mycket typiska turist saker men jag var ute efter en skulptur till Donald som jag verkligen hade hoppats på att hitta där. Men jag hittade ingen.  Däremot fanns det jätte många gulliga varianter av den lilla japanska gumman som man kan öppna för att hitta ännu en japansk gumma - och så fortsätter man ju tills man hittat den aldra minsta lilla pluttiga gumman - då sätter man ihop alla igen. Jag kom ihåg att min farmor och farfar hade en så'n gumma som jag plockade isär - å ihop och tyckte att det var jätte kul. Men även om  förhoppningsvis jag med kommer att bli farmor någongång så köpte jag ingen utan gick därifrån utan påse.

Jag bestämde mig för att ta Cat Street hem som jag visste gick åt det hållet som även jag ville gå åt. Där var det en helt annan atmosfär än på Omotesando där Louis Vuitton, Gucci, Prada and Chanel, Dior med flera stoltserar med sina tjusiga fasader.

På Cat Street kan man hitta affärer som bara har ett märke eller en speciell designer. Jag gick bara in i en affär och den låg nästan längst ner - men dit kommer jag gå tillbaka. Gata att rekomendera. Många mysiga, roliga och udda affärer.


      

Tog vägen över Shubuya Station hem och passade på att ta ett kort på hund och katt affären. Här finns det super gulliga hundvalpar och kattungar  i olika raser. Tyvärr sitter dom i små glaslådar som liknar akvarier vilket gör att man vill gå in och köpa allihopa. Men trots det så lägger jag ut en bild på affären i alla fall. Man ser tre av glasburarna ut mot gatan.




Söndagen den 15 juni 2008

Idag gick Jordan iväg klockan 07.00. Hon skulle iväg på en test fotografering ute vid havet. Det var 2 tjejer till från Sverige som skulle med. Hon behöver ha lite kort som hon tagit här till sin bok (den pärm som man visar upp på sig själv för ev kunder) och korten från dom jobb hon har gjort har inte börjat komma in än. Och kommer troligtvis först när vi kommit hem igen.


Hur som helst så sitter jag å väntar. Jag trodde hon skulle vara hemma vi 17 för det stog det på lappen - men dom åkte självklart vid 17-tiden från stranden. Nu är klockan 19.00 och hon ringde för en stund sedan och sa att dom satt fast i köer. Vi ska äta på en gång hon kommer hem för hon var jätte hungrig.


Under tiden hjälper jag Naomi att packa - hon säger till när hon har packat mina förslag och då tar vi nästa. Helst ska inget glömmas. Men bara pass å pengar är med så går ju restan att ordna. Hon ska vara på flygplatsen klockan 08.00 tror jag. Åå vad jag vill vinka av. Innan det skulle dom gå ut och äta ikväll. Jag önskar jag var med.

Idag har jag även pratat en stund med både David, Maximilian och Jáel. Det var kul. Donald pratar jag med nästan varje dag så att jag ändå får höra vad som händer. Det är ju så skönt att jag har datorn med mig.

Jordan kom hem 20.00. Vi tog en kvällpromenad och gick och åt. Nu är det läggdax.


Lördagen den 14 juni 2008

Idag möttes vi nere i lobbyn klockan 11.00. Vi var 7 st i sällskapet som gick ner till Shibuya Station och dess shoppingdistrikt. Jag passade på att visa danska bageriet och hur man köper biljetter till tunnelbanan. Sen guidade Jordan runt i affärern. Jag har ju gått där nere några gånger nu men  tjejerna tyckte att det var jätte kul. En kort vila blev det också i Yoyogi Park innan vi gick vidare mot Takeshita-Dori/Galnagatan.
Jordan och jag lämnade ändå sällskapet för att gå hem med våra påsar vid 16-tiden. Det har varit väldigt varmt idag så vägen hem kändes lång. Väl hemma fick vi lite vila och jag pratade länge med först Naomi och sen Donald. Även Åsa loggade in så att vi fick oss en pratstund.

Det är ju så otroligt bra med msn och skype. Jag pratar alltid på hotmailen och msn. Med head set - hörlurar och mikrofon - kan man sitta och prata gratis genom datorn hur länge man vill och utan stress.

Naomi ska ju åka till England 3 veckor på språkresa på måndag å jag vill så gärna vara med i packning och annat men det får bli genom datorn och head settet. Hon åker ju dit för att blogga för EF språkresor så jag får följa henne via hennes blogg. Är det någon mer som vill läsa som inte redan har den så är adressen naomifeatef.blogg.se.

Näpp. Slut för idag.



Fredagen den 13 juni 2008

Idag var det jobb igen, hon skulle vara modell för en hår tävling. Det lät lite konstigt men det var 3 olika frisörer som klippte till varsin peruk på henne. Det tog 7 timmar - alla 3 höll på lite mer än 2 timmar var. Ett var med grönt hår, ett med mörk rött och ett med mer orange hår. Sen togs det kort - korten blev super bra.


Efter det blev vi hämtade och åkte på några castings. Förutom chauffören och en jätte mysig tjej från Lettland som knappt pratar engelska så var det bara svenska tjejer i bilen. Det har kommit några stycken under veckan fast det var första gången som jag träffade dom. Alla kom från olika agenturer i Stockholm.


Efter det bjöd agenturen alla sina modeller - med eventuellt medhavda föräldrar på middag på en italiensk restaurang vid namn La Boheme Qualita. Eftersom alla jobbar sent så var det samling kl 22.00.  Tre tappor ner i restaurangen bjöds det på buffé med först förrätt - varmrätt och efterrätt. När det var dax för efterrätten kom personalen in med varsin speciell efterrätts tallrik och present till alla som fyllt år i juni. Det var mysigt.

Som på många andra ställen så bredde restaurangen verkligen ut sig under marken - på den våningen där vi satt fanns det även en liten nedsängt damm som till ytan nästan kändes lika lång som våran pool som man satt runt om och åt.

Alla svenskar satte sig vid samma bord. Det var trevligt. Det var 3 föräldrar inklusive mig och en bokare från Mikas plus 7 tjejer och 1 kille vid vårat bord. Vi strosade hem tillsammans vid 24- tiden för några var väldigt trötta och hade kommit till Tokyo samma dag. Men det kändes lagom. Vi bestämde oss för att mötas för en liten rundvandring nästa förmiddag.



Torsdagen den 12 juni 2008

Idag sjung jag 'jag må Du leva' för Jordan. Hon blev glad för presenterna. En knäckemacka med smör och baconost togs också fram från dom svenska gömmorna. Eftersom det var födelsedag så tog vi taxi till till dagens jobb klockan 09.00 så att vi kunde ta det lite lugnare 'hemma'. Det var inte så långt till studion men det hade tagit en bra stund att gå från tunnelbanestationen som vi skulle gått av.


Det var ett av dom roligaste jobben än så länge tyckte Jordan. Det var en glad samling i teamet och flera pratade engelska. Kläderna var fina och korten blev jätte bra. En cateringfirma kom med en fantastisk god lunch - det godaste jag ätit här faktiskt. Det var någon vit fisk med pesto på och ris med en brun sås eller stuvning till. Jätte gott.  Alla tyckte det var väldigt underhållande när jag försökte att äta med pinnarna men till slut så letades det upp en gaffel. Efter det överraskade dom Jordan och mig med varsin jätte stor tårtbit och sjung Happy Birthday på - jaa svengelska blir det ju inte men japanengelska var det väl då.

När jobbet var klart hade hon fått ledigt från eftermiddagens och kvällens castingar eftersom hon fyllde år. Planen var att vi skulle gå ut och äta för att fira henne. Jordan ville gå och köpa sig själv en hatt i present som hon sett på Galnagatan. Så det gjorde vi. På vägen dit var hon ändå så hungrig så vi tog varsin hamburgare - å sen varsin pannkaksstrut....efter det orkade vi självklart ingen middag. Inte så förvånande. Så vi gick och köpte en film 'Kalle och chokladfabriken' och gick hem för att äta ostbollar och chokladkakor som jag köpt med från Sverige och gömt i min väska. Några uppskattade grattis samtal från hemlandet kom också innan hon somnade in på sin 13:e födelsedag i Japans huvudstad.


      


Onsdagen de 11 juni 2008

Idag följde jag med på jobb. Vi tog tunnelbanan till mötesplatsen där vi skulle bli upphämtade klockan 08.00. Vi åkte under någon timme runt för att hämta upp alla andra och stannade till slut utanför en liten antikvitetsaffär där jobbet skulle göras. Det var väldigt fina kläder i lite 'gammal' klassisk stil och tillsammans med miljön såg det ut att vara som en tavla av Carl Larsson.


Efter jobbet blev det fler castings för Jordan och jag gick hem för att städa och få lite ordning i vårat lilla rum.


Tisdagen den 10 juni 2008

Idag var målet att köpa present till Jordan. Jag försökte först leta efter ett par shorts som hon hade på sig på sitt jobb i söndags. Hittade inte rikigt samma - men liknande - men vågade inte köpa ändå. Gick i värmen upp till Galnagatan för att leta men till slut så köpte jag en väska istället. En tygväska att ha på ryggen som hon tittade på i lördags. Det ser ut som om hon går omkring med en död svart katt på ryggen - men den är nog tuff - om man har åldern inne. Jag hade nog sett rätt så galen ut med den hängandes över axeln.


Väl där ringde Jordan och hade fått ledigt några timmar så vi bestämde träff för en lunch och jag gick tillbaka mot Shibuya igen. Där strosade vi lite till i folkvimlet. När hon väl åkt iväg igen så hittade jag en stor väska att packa ner allt som vi inte lär få plats i dom väskor vi åkte hit med. Jag är väldigt nöjd med den. Även ett par strumbyxor med små troll på och en klänning blev inhandlad till födelsedagen.

En kvällskopp med varm choklad med vispgrädde blev det också - på Starbucks med utsikt över Shibuya Station.


Måndagen den 9 juni

Idag var vi lite trötta. Jordan åkte iväg på castings och jag gick och satte mig en stund i parken för att sen gå över till Meiji Jingu. Den gränsar till parken men dom hör inte ihop.


I Meiji Jingu finns ett Shinto tempel (som är ett av Tokyos största) som är byggt för att hedra deras förra Kjejsare Meiji som dog 1912 och hans fru Shoken som gick bort 2 år senare. Shinto är Japans urinvånares orginal religion. Det finns ingen  bok eller något annat koncept utan det är harmoni och Magokoro - ärliga hjärtan som står i fokus (om jag förstått det hela rätt). För att hedra dom donerades det 100.000 träd från hela Japan och andra länder och många arbetade frivilligt för att göra i ordning denna skog som omringar templet. Nu finns det 170.000 träd av 245 olika sorter här.

Det ursprungliga templet stod klart 1920 men jämnades till marken under II värdskriget, det nuvarande blev klart 1958. Här är otroligt fridfullt att  gå omkring och alla träd stänger tillsammans ute känslan och ljudet från centrala Tokyo. Inne på området finns det en liten sjö där kjejsaren tyckte om att stå och fiska och även en fantastisk Iris-trädgård som Kjejsaren själv lär designat och som han lät plantera åt sin fru. Varje dag räknas blommorna av trädgårsmästare och det ska finnas 1500 Iris plantor av 150 olika sorter här.


Efter det besöket  kännde i alla fall jag mig full av intryck och strosade hem för att vänta in Jordan.


                           
      


Söndagen den 8 juni 2008

Idag har vi varit på jobb. Vi blev upplockade här i närheten och visste inte riktigt vart vi skulle. Out of Tokyo stog det bara på arbets pappret Jordan fått för dagen. Ett par timmar åkte vi i alla fall runt för att hämta upp och fylla den lilla bussen med fotograf, sminkös, klädansvarig å hjälpredor till tidigare nämnda. Det var verkligen saker och folk överrallt. När Jordan och jag, bland dom första klev på bussen, var den stor - men när vi äntligen rullade iväg ut ur Tokyo var det i en väldigt liten buss fylld med 16 personer samt kameraväskor och stativ, resväskor fulla med smink och hårgrejor, stegar, en fåtölj, ljusstakar, massa kläder och väldigt mycket andra grejor.


Upp i bergen bar det iväg i alla fall. Resan dit var jätte fin och vi parkerade vid en sjö mellan bergen. Där i skogen, som verkligen såg ut som en sagoskog, tömdes bussen på allt som den innehöll.


Det var kläder för en affär som skulle fotograferas till en katalog med temat Alice i underlandet. Det skulle fotograferas i mörker och med bara ficklampor som ljuskällor i skogen. Jordan kröp ut ur en spegel, satt i en kungatron med krona på huvudet,  hoppade omkring med kaninöron och åt en festmåltid - allt i en mängd olika kläder. Det ska bli väldigt roligt att se bilderna. Det såg ut att kunna bli jätte bra.

Vi lämnade skogen och bergen med den överfulla bussen vid midnatt och kröp ner i våra sängar vid 03-tiden. På måndag är det dax för castings igen.

             


Lördagen den 7 juni 2008

Idag var Jordan ledig. Vi gick i affärerna runt och omkring Shibuya Station för att sen promenera upp till Yoyogi Park. Vi hade köpt med oss varsin smörgås som vi mumsade i oss på en bänk. Det finns verkligen mycket att titta på där. Vi filmade några killar med kameran som åkte rullskridskor. Jätte duktiga. Ett besök på  Takeshita-Dori (Galnagatan) stog självklart också på önskelistan för Jordan.


Går man in på gatan uppifrån vid Harijuku Station och vandrar neråt så kommer man ut på Meiji-Dori som tar en tillbaka tillbaka till Shibuya igen. Men innan det så kommer man till huvudgatan i Harajuko som den här delen av Shibuya området heter - Omotesando. Den kallas även för Tokyos Champs-Éllysées (i Paris) med alla exklusiva butiker och dyra priser.  Jag ska ta mig en promenad tillbaka dit en dag för det ska finnas en bazar där med både vanliga och udda gåvor från Japan.


Varsin crépes köpte vi oss självklart också - områdets lokala specialitet. Den kan liknas vid en väldigt stor svensk pannkaka ihop rullad till en strut och fylld med exempelvis grädde, glass, banan och chokladsås. Jätte gott - men jag har svårt att orka en hel - mycket mättsam - men god. Jag ska prova att göra egna när jag kommer hem sen.


Jag fick många idéer på vad jag kan köpa inför Jordans födelsedag på torsdag i alla fall.


Konstigt hus på Meiji-Dori       Harajuko Station       Pradas hus på Omotesando helt i glas       Créeps med grädde å jordgubbar


Fredagen den 6 juni 2008

Idag var det dags att åka tunnelbana för första gången. Jag har varit lite nervös för det, så det var skönt att ha det gjort. Det gick bra och vi kom fram.

Det var Jordan som skulle iväg och göra jobbet med dom dyra kläderna och eftersom det var första gången men tunnelbana så följde jag med. Hon kommer väl snart att slänga sig runt här i Tokyo som om hon aldrig gjort någonting annat så det är väl bäst att passa på om man vill följa med. Det är ju lite kul att sitta och titta också tycker jag - också får man ju se platser som man kanske inte skulle sett annars.


Vi skulle i alla fall vara där klockan 08.00. Det fotades i ett fantastiskt hus. Det användes bara som studio hus - till fotograferingar och liknande. Huset fick mig i alla fall att känna att hela familjen kanske skulle ta och flytta hit. Ååå, va fint det var. Inte jätte stort....men så fint. Det hade även en - väldigt liten trädgård - men så fin. Den kändes alldeles lummig och....jaa så fin. Allt var ju självklart väldigt smakfullt. Minsta lilla detalj var noga utvald. Men - det var ju nästan synd att det bara användes som ett studio hus och att ingen bodde i det. Fast...då hade jag aldrig fått se det.


Jordan gjordes om till en mycket tjusig kvinna med 50-tals frisyr. Det ska bli väldigt spännande att se resultatet. Bl a ska kortet upp som billbord. Tyvärr hinner den nog  inte komma upp innan vi åker hem  men vi får väl be någon på agenturen att ta kort på den och skicka till oss. Den skulle ut på webben också...så där kan man ju kika sen, hela vägen från Sverige.

När vi var klara vid 16-tiden åkte vi hem. Jordan skulle vidare på castings direkt så det blev ännu en lång dag för henne. Men imorgon är hon ledig. Det ska bli kul.


         


Torsdagen den 5 juni 2008

Idag började Jordan tidigt. 04.30 gick hon upp för att 05.15 gå iväg för åka iväg å jobba. Det var så skönt att ligga kvar. Det är konstigt att man kan må så bra av att se någon annan gå upp och att man själv kan ligga kvar och somna om. Konstigt men härligt.


Jordan skulle tillsammans med två andra tjejer åka iväg och göra en bröllopskatalog. Dom åkte till en rosenträdgård någonstans i Tokyo som tydligen var väldigt vacker. Jordan var också vacker på dom kort jag fick se. Det var bara små  prov kort - men det såg fint ut. Det ska blir roligt att se det färdiga resultatet.


Jordan kom hem å vände för att åka direkt på casting fram till 22. Det blev en lång dag för henne.


Jag hade en dag hemma idag. Det har varit en regnigt idag - så förutom en kort promenad för att få lite luft så var jag hemma. Tvättade lite å gjorde inget särskilt. Lite tråkigt kanske. Men jag känner nog att jag har många dagar kvar och hoppas på lite bättre väder.


Onsdagen den 4 maj 2008

Idag har det varit en härlig dag. Jag gick hemifrån vid 11 - tiden när Jordan åkt iväg. Dagens mål var Yoyogi Park med matsäck och läsning. Där satt jag och mumsade i mig min super goda baguett från Andersen (det danska bageriet som jag hittat) med rostbiff, brieost  å sallad. Det är verkligen en mysig park mitt i Tokyo. Några spelar roll spel, några tränar på  - vad man nu vill träna på, flöjt, jonglera, karate. Andra promenar med sina hundar, där finns en hundgård också längst bort i parken där hundarna springer lösa. Cyklar, springar, går - eller sitter å tittar och njuter av dagen som jag gjorde med min bok uppslagen i knät.


Jag fick i alla fall läst ut boken. Det var en sån skön dag. När jag gick därifrån spelen någon ...some where over the rainbow....på sin saxofon, och jag bestämde mig för att just den dagen hör till dom där speciella dagarna som jag alltid kommer att minnas på ett speciellt sätt.


Jag gick ut och in lite längre bort i parken där det finns underbara trädgårdar och ett tempel i en fantastisk skog. Den ska jag uforska mer en annan dag å låna med Jordans kamera. Men jag gick å strosade någon timme innan jag lämnade den till synes kompakta skogen för en av Tokyos mest kända gator Takeshita Dori. Efter att ha tagit mig igenom några av dom affärer som ligger där och nerför hela gatan så har jag döpt om gatan till Galnagatan. På Galnagatan finns en mängd affärer för dom med 'alternativ klädstil' som det heter. Punk, Goth, EMO och dom som klär sig som dockor - vad nu det heter. Helt galet och se värt. Jag kände mig JÄTTE GAMMAL när jag gick där - men - det fick det vara värt. När man tagit sig igenom gatan så hamnar man på Omotesando. Där ligger Channel, Prada (men sin fantastiska byggnad) och alla dom andra stora märkes butikerna. Där känner jag mig för ung för att handla. Men antagligen är det min ekonomi mer än min ålder som gör att jag inte är kund där.  Jordan har i alla fall varit på castings på båda dom nämna affärera.


Efter min lilla tur var det dags att möta Jordan vid agenturen 17.30. Jag skulle hålla Jordan sällskap på en fitting som hon skulle till. En fitting är när man ska prova igenom kläder för att se att dom passar inför kommande jobb, Vi gick in i en väldigt tjusig affär i klass med ovan nämnda och knackade på en dörr som visade sig vara ingången till deras dressingsroom. Ett rum där mycket rika och berömda kunder i lugn och ro kan prova sig igenom affärens sortement. Efter som jag varken är rik eller berömd så har jag aldig släppts in i något liknande. Det var väldigt tjusigt. Där fick Jordan prova sig igenom dom för jobbet aktuella kläderna och hon träffade även fotografen, stylisten, sminkösen och frisören. Hennes tilltänka man för dagen var också där för att prova sin garderob. Mariah Carey som har varit i Tokyo denna veckan hade varit där dagen innan och provat en kavaj som Jordan skulle ha. Hon hade inte kommit i den sa dom - men på Jordan satt den perfekt. Ha! Kläderna var för övrigt jätte, jätte dyra. Bl a så provade hon en kavaj för 800 000 svenska kronor. Jag visste inte ens att det fanns så dyra kläder. Jag vet inte om jag blev gladare av kunskapen men det var i alla fall en upplevelse.


Efter den upplevelsen promenerade jag hem medans Jordan åkte vidare för några fler castings.

Hon brukar komma hem vid 22 tiden och vara sugen på en promenad och en varm choklad på Starbucks. Det har blivit att vi nästan alltid gör det dom dagar som hon har castings eftersom det blir att hon sitter still mycket i bilen dom dagarna.

Jaa, så var även den dagen slut. Å den mysiga känslan från parken finns fortfarande kvar.


None                 


Tisdagen den 3 juni 2008

Några dagar har gått fort och det har inte blivit av att jag har skrivit. Men nu får det bli bättring.

I lördags var det dax att ta flygbussen ut till Narita Airport igen för våran resa till Syd Korea och Seoul. Något bagage behövdes ju inte direkt utan vi hade bara varsin mindre väska med oss. Flyg resan dit tog ca 2,5 timme. Det kändes som om hela dagen gick till resan. Kl 14.00 tog vi bussen - det tar ca 1,5 timme till flygplatsen. Vi skulle vara där 2 timmar innan vilket vi var och planet lyfte vid 18-tiden. Vi gick igenom passkontrollen där vid 21, ringde efter hotellet som kom och hämtade och satte nyckeln i hotellrummet vid 22.

Vi hade hoppats på att kunna äta en sen middag när vi kom fram men hotellet hade ingen servering alls. Inte ens frukost. Hotellet låg nära flygplatsen, vilket ju var bra, men det gjorde att det vi såg av Seoul bara var flygplast området. Både tråkigt och dumt. Jag hade inte växlat in några Syd Koreanska pengar eftersom jag trodde att vi skulle äta på hotellet och kunna betala med VISA kortet. En smörgås hade vi med oss så den fick i alla fall Jordan i sig. Det blev till att krypa i säng hungriga och ge sig iväg tidigt till flygplatsen för frukost.

Väl på flygplasen tyckte dom att det var väldigt konstigt att vi kommit lördag kväll och åkte tillbaka söndag morgon. Jag orkade inte förklara om Jordans försenade pass, att UPS inte kom och att vi därför måste lämna Japan för att åka tillbaka igen nu när passet hade blivit skickad med arbetsvisumet. Så när frågan kom om vad vi hade gjort i landet så sa jag bara sightseeing. Men det gick inte för sig att åka till Syd Korea på sigtseeing så kort. Dom blev väldigt misstänksamma och frågade ut oss i säkert  45 minuter. Jordan var så hungrig att hon måde illa och ville gå och sätta sig 4 meter bort men det fick hon inte. Vi skulle båda stå där vi stog och svara på frågorna - VAD hade vi igentligen gjort i landet? Och varför hade vi inget bagage? Hade vi lämnat någonting olagligt i landet? Hade vi tagit med oss någonting tillbaka till Japan? Hade vi träffat någon? Pratat med någon? Bodde vi i Japan fast vi var svenskar. Okey - dottern var i Japan för att jobba som modell. Vilken agentur? Ni måste kunna bevisa det. Vad har dom för adress? Har hon agentur i Sverige? Vilken adress och vilket telefon nummer har dom? Varför har passen olika färg? Vadå tillfälligt pass? Ni har bara varit i Japan 6 dagar varför lämnade ni landet så fort? Varför ska ni tillbaka igen? Ingen människa kommer till Syd Korea för en natt. Berätta vad Ni har gjort här i landet igentligen.

Jag försökte förklara att Jordans pass var borta när vi skulle åka till Japan - därför fick vi lösa ett tillfälligt pass -biljetten  gick  inte att boka om. Och nu hade vi bara varit i Syd Korea en kväll och så var det bara. Till slut var dom tvungna att låta oss gå. Jordan fick sätta sig en stund på bänken 4 meter bort tills jag drog iväg med henne därifrån så att dom inte skulle få för sig att börja om igen. Vi köpte en smörgås och gick och satte oss vid våran gate för att vänta.

När vi väl har boardat och gått ner för trappan till planet. Vem står där om inte våran favorit polis som inte kunde släppa tanken på att vi smugglade knark. Nu med några kollegor till. Gå till sidan igen - av med skorna - ingenting där - känn i hårbotten - ingenting där - i bh:n kanske - armarna rakt ut - känn överallt - ta inte ner armarna - försök inte flytta det ni har mellan er - armarna rakt ut hela tiden. Ut med väskorna. Vad har ni gömt. Var är det. Dom la ner mycket tid på att försöka hitta någonting i våra väskor. Innehållet gicks igenom noga. Men vad hittade vi i en ficka i väskan. Ett pass till! Varför finns här ett pass utan någta stämplar om inresa i Syd Korea?

Jaa, som jag berättade förrut så var hennes pass borta när vi skulle åka från Sverige. Men eftersom hennes arbetsvisumet sitter där i - titta här - så var dom tvungna att skicka det till oss i efterhand. Men det är bara för arbetsvisumet som hon behöver det och därför har vi fortsatt att använda det temporära passet för det är ju där dom andra stämplarna sitter som visar att vi har åkt in och ut ur landet. Vi har bara varit här en natt för att vi bara ville vara här en natt. Sverige ligger jätte långt bort. För oss ligger Syd Korea nära Japan.

Till slut fick vi gå på planet. Jag ville bara lyfta och komma tillbaka till Tokyo igen så att vi slapp hela den här pass historien. Jag var lite nervös för att han skulle komma på planet en gång till innan vi lyfte -  för att han verkligen trodde att vi hade någonting någonstans och inte ville att vi skulle lämna landet med planet. Men han gjorde inte det. Och när vi väl landat på Narita Airport fick Jordan's riktiga pass plockas upp och lämnas i passkontrollen för uppvisandet av arbetstillståndet - som det skulle ha gjort från första början.

Lite obehagligt var det. Och efteråt så blir jag nästan rädd när jag tänker på det. Men nu gick det ju bra och hela historien får bli just det - en historia att berätta.

Nu - kan Jordan i alla fall jobba. I går var det castings som vanligt. Men idag har första jobbet blivit gjort. Det var för Japanska ELLE. Jag följde med som kartläsare och fick stanna kvar om jag ville för studiofolket.
Jordan klarade sig jätte bra. Hon må vara ny som modell och har inte stått framför kameran så mycket men det är ingenting som märks och hon är super duktig. Hon var klar vid 13.30 och blev hämtat av Hohri för att hinna med 7 castings innan dagen är slut.

Själv sitter jag hemma på hotell rummet under eftermiddagen för det regnar jätte mycket idag.

Lite synd tycker jag för igår hittade jag till träden som jag sett från balkongen. Det var Yoyogi Park. Den ligger i Shibuya området och ligger bredvid National Yoyogi Stadium, en jätte stor idrottsarena som byggdes till OS 1964. Parken var jätte fin att både promenare och sitta still i och jag hade bestämt att jag skulle ta med mig en bok och något att äta för att tillbringa några timmar där. Men det får bli en annan dag.

Vägen dit bestog även av besök i några affärer som jag inte kunde låta bli att gå in i. Det finns SÅ mycket som jag vill handla här. Inte så mycket till mig själv som till barnen och Donald där hemma. Eftersom jag nu inte kan handla allt jag vill, så ska jag noga välja ut det som kommer att inhandlas. Men svårt - det blir det.

Hemma har vi fått rapporter om att det har grillats och ätits färskpotatis. Det är något att längta hem till det. En grillstund med nära och kära. Det är dyrbart det.

Lite tvätt har blivit tvättad idag också när regnet öser ner - men imorgon hoppas jag på en regnfri dag igen.

RSS 2.0